Thorsten Flinck..

Viarp, Thorsten Flinck, det hade kanske varit nog att skriva det men jag tänker skriva mer i alla fall. Om Sundström var en besvikelse så var Flinck raka motsatsen. Visst han var tjugo minuter försenad upp på scenen men det gjorde föga, för när han väl började så var det en höjdare som vanligt. Viarps Gård, är ett fantastiskt ställe i en helt underbar miljö och med trevlig personal. Lite dåligt ljud är där i och för sig. Men det förväntar vi oss att dom fixar till med tiden. O om publiken denna kväll kan jag bara säga att det var en mycket jämnt blandad publik i alla åldrar, och så var ju jag där o det drar ju alltid upp stämningen på topp. Spelningen flöt på o en liten paus på 30 minuter mitt i detta kändes faktiskt bra, det kändes som om man fick mer för pengarna. Efteråt fick jag ett litet samtal med denna hjälte, där vi pratade om bland annat kvällens spelning o om poesi. Sedan delade vi en taxi och kvällen tog slut. Den natten sov jag i en tvåsits soffa, och det utan kudde, men när jag vaknade så hade jag inte ont någonstans, tror fan att jag sov bättre i den än i min egen säng. Underbar soffa.

Och ännu en kväll hade förflutit utan att du hört av dig. Nu ångrar jag verkligen att jag inte bad om ditt nummer för då hade jag ju kunnat ta saken i egna händer och ringt dig, om det nu är som så att du inte vågar eller vill. Fast just den kvällen kändes det som en bra ide att inte göra det. Men så fel det kan bli o nu är sommaren över och hösten nalkas, det är dags att vända blad i livets ojämna bok utan mening och slut.

Tårar I Malmö..

Det var torsdag o stämningen var på topp där i Malmö med festival över hela staden. Drog mot parken för att se Stefan Sundström denna kväll. Hyfsat mycket folk, öl är underbart. Så börjar spelningen, och där var denna kväll förstörd. Det kändes som om han har passerat sitt ”Bäst Före Datum”. Jag har inte upplevt en så dålig spelning på mycket, mycket länge, besvikelsen vart enorm. Så nu vet jag inte om jag någonsin mer kommer att se den mannen uppträda igen. Vilket är synd för han skriver ju som en gud. Men visst så är det o det är föga man kan göra åt det..

O till dig kan jag bara säga: - Varför hör du inte av dig? Tiden går och snart gör jag med det, trots att jag vill stanna här.. I morgon är det Viarp o Thorsten Flinck som gäller..

Tankar På Nattgammal Is..

Som bloggen så vackert heter ”Tankar på nattgammal is” så får väl detta inlägg bli just det, även trots att det är sensommar o isen långt här ifrån. Det man tror ska bli katastrof kan visa sig bli något helt utöver det ordinära. Även om jag inte fattar så snabbt så kan jag så här efteråt få visioner om hur det kunde ha blivit eller kan bli. Men jag ångrar ingenting, nej tro inte det. Visst gjorde jag tusen fel men om jag gjort rätt så hade det med all säkerhet istället blivit ännu mer fel, för det fanns makter som styrde och spelade in. Visst, det var en risk men den måste man ibland ta för att lägga vägen till framtiden på bästa sätt. Jag förväntar mig inte att ni ska förstå men tänk er att mitt uppe på allt detta, så finner man vad man sökt i flera år, ska man då inte ta det som ett tecken på att saker och ting är på väg åt rätt håll och att man ska se upp med att göra fel? Visst ett litet hack i en låt, men ingenting är perfekt. Det är kanske dags att vakna upp och se världen genom smärtan i ögonen och börja leva igen. ”Ensam med ditt kaffe och en halväten apelsin, kämpar du en bitter kamp mot den krypande hysterin. Och utanför ditt fönster bringar hösten bud om död, kastanjens blad blir droppar som färgar marken röd. Du söker men du finner, ingenting av det du gav, en välanpassad psykolog säger: Lär dig ställa krav..” Jag hoppas att detta bara är början och att det finns tid kvar, tänk på att jag är lika nervös och rädd som ni för vad framtiden har att ge..

Var på lunch med en underbar tjej idag, hon är allt som jag önskar att en fru ska vara o hade hon inte levt i ett tillsynes lyckligt förhållande så hade jag nog blivit förälskad i henne. Men då situationen nu är som den är så är jag helnöjd med att bara få vara hennes vän, o det är tillräckligt för att ge mig hopp om mänskligheten o om att jag en vacker dag kommer att bli lika lycklig som henne. Men det har föga med detta inlägg att göra, ville bara få det sagt så hon vet att jag högaktar henne o hennes stil. Ja det vill säga om hon läser detta annars var ju orden ganska meningslösa o bortkastade. Men tack för en trevlig lunch i alla fall o hoppas att vi möts lite längre fram..

När Allt Blir Svart..

Lördag: Två av mina närmaste vänner gifter sig o man kan väl inte annat än att önska dem lycka o välgång. Det var ett fint men enkelt bröllop, precis i min stil. Det var ju bara synd att det var lagt just denna lördag när Thorsten Flinck spelar på en närliggande festival. Det kan jag bara inte missa. Men jag fick vara med på det viktiga, ceremonin o maten. Sedan när det var dags för kaffet så var det även dags för mig att dra.. Hoppas att dom inte tycker allt för illa om mig bara för det. Lyckades komma precis lagom till spelningen o den var fantastisk, men så är han ju nästan en gud.. Nu började fyllan sätta till ordentligt men backstage blev det o mitt ego tvingade mig att överlämna ett exemplar av min bok ”Själens Heroin” till honom, i förhoppning om att han kommer att gilla den eller åtminstone delar av den. Han lovade att läsa den o sedan dela med sig av sina åsikter. Det ska bli kul att få höra vad mästaren säger om den. Nå väl, efter det så hamnade jag på en fest hemma hos KöksHäxan o hällde i mig ännu mer sprit, som om jag inte var kanonfull redan, men det gick ner. Efter det begav vi oss åter till festivalen o allt blir svart i huvudet på denna hjälte. Nästa minne är att han sitter i en taxi på väg till Ronneby där marknaden har kommit till byn denna helg. Givetvis så blir det en runda där men om den minns jag ingenting. Väl hemma i sängen sovandes så är det tydligen ett stort polis pådrag utanför det sovrum där man har sin säng, men vad det handlade om eller vad som hände har vi inte den blankaste aning om men fem bilar, då känns det stort. Jaja, man får väl läsa tidningen eller vänta tills man kommer till sitt jobb, för där vet dom allt..

En annan sak som man funderar över så här i sommarnatten, är kärlek, sex o ensamhet. Flertalet av mina vänner har förhållande o när man är på fest med dom o den börjar lida mot sitt slut så går man alltid hem ensam med vetskapen av att dom har någon att krypa ner o mysa med, men det har inte jag. Det känns riktigt jobbigt, fast det är ju tur att det inte är så ofta man hamnar i den situationen. För det vet jag inte om jag hade orkat med i längden. Jag är förlorad i ett ljud av en röst, vad är verkliga känslor o vad är fantasi, hur ska man kunna veta vad man känner när allt säkert bara är en illusion. Bara en vecka kvar till Semestern!

Evigheter Från Semester..

En resa, ett äventyr och som dom så vackert brukar säga: Det är inte målet på din färd som är det primära, det är vägen dit som är viktig. Och det tror jag att jag är redo att hålla med om även då det ska bli väldigt intressant och spännande att få uppleva både Prag, Stockholm, Göteborg och Dublin så är det ju resan dit som lockar.. Årets Sommar Turné har nu börjat och är i full gång. Det blir en stressig sommar men ack så kul. Synd bara att man inte istället får spendera hela sommaren med den där mycket speciella personen som nog är allt man önskar. Men det får vi göra en annan sommar för nu finns varken tid eller möjlighet till sånt. Sommaren är här och ändå så är det långt kvar tills man har semester, en hel evighet känns det som. Spenderade midsommar i Simrishamn (en mycket vacker håla). Där blev det både blött och svart. Fast det är väl så det är meningen att det ska bli hoppas jag för det känns som om det blir så varje midsommar.

Hoppas att du hade lika trevligt som jag..

Kärlek till jobbet..

Kaskader av vit trögflytande vätska i stora tvåhundra liters fat vispas gång på gång. O trots att den håller sig inom gränserna för vad den får vara så känns den inte perfekt. Det är lite som med kärlek, man träffar den rätta o ändå är det något som gnager hål i den drömmen. Men förhoppningsvis så övervinner man den känslan o lever lycklig, ja det vill säga om man får en chans att nå så långt någon gång. Kanske imorgon eller någon annan gång. I vilket fall som så är det inte lätt att göra ett bra jobb..

Glad Påsk!

Jag insåg alldeles nyss att intrycket av mig inte höll livet ut. Jag menar, när man märker att man är bortglömd av den man älskar så inser man att det är ett bevis på att man har misslyckats totalt. O kanske är ens storhetstid över, man kommer att falna bort som ett dammigt gammalt minne. Eller så är det bara ett tecken på att man ska gå vidare o lära av sina misstag för att undvika att göra om dem gång på gång, nästa gång lyckas man kanske..

Idag ger jag mig ut på en resa som förhoppningsvis återbringar min fulla livskraft igen, det går ju inte att springa runt på sparlåga hur länge som. Kanske kommer äventyret att resultera i något stort o gudomligt o kanske får du läsa om det här. Spänningen stiger o om en timme går startskottet till början av slutet, synd bara att detta kapitel inte nått sitt avslutat nu när nästa börjar ta vid. Men så är det när man ber sina vänner om hjälp. Det får väl avslutas i efterhand istället, inte lika roligt, men men..

Till alla eder trogna besökare av denna blogg önskar jag… En riktigt underbar Påsk!

Solsken & Fågelsång..

Visst är det underbart att vårsolen skänker sina strålar till oss vanliga människor. O visst är det fantastiskt att vi verkligen tar oss tid att njuta av den. Själv har jag bara strövat omkring i byn o spanat på alla lättklädda vackra flickor, det finns ju inte så mycket annat att göra här så.. Fast när man vandrar så hinner man ju också fundera lite över tider som varit o tider som komma skall, saker man gjort o saker man ångrar, ord man önskar att man sagt men aldrig vågat. Ja, tankarna är många men vad framtiden tänker erbjuda återstår att se. Påsken börjar närma sig o i år är det dags att återuppta en gammal tradition som legat på is i ett par år, det är dags att åter beträda Malmö krogarnas uteserveringar. Solsken, öl o underbara människor, det är det påsken handlar om, vad folk än säger. Jag minns en påsk i Malmö för ett par år sedan, jag var genomförkyld med hög feber men befann mig ändå på en liten krog drickandes på en öl, då hon dök upp, en vacker tjej som bara kom o satte sig i mitt knä o lyste upp mitt mörka sinne med sin underbara utstrålning.. Undra vad hon gör nu för tiden? Jag hoppas att hon har det bäst i alla fall o om du läser detta så vill jag bara säga att jag saknar dig o tänker på dig ibland. Nostalgi, visst är det underbart att livet var så enkelt förr. Nu för tiden ska folk vara så satans komplicerade o svåra, o man undrar bara, varför? Inte ens vänner kan vara raka o ärliga längre, vart är världen på väg? Ja, det kan man fråga sig. O till dig kan jag bara säga som Johansson sjöng en gång, ”..hoppas att människorna runt dig är goda, o hoppas att vi ses lite längre fram..” O det får avsluta dagens inlägg..

Tillbakablick På Nu..

När gaslarmet ljuder i fabrikslokalen o stormen utanför likaså, är det inget lätt val man har framför sig. Ska man kasta sig ut i kylan o frysa ihjäl eller ska man somna in av gasens bistra stank? Jag gick ut, men fy fan vad jag frös. Men detta var ett par dagar sedan o nu är allt som vanligt igen med plast grå av tristess. Det brinner för lite!
I en besatthet av nakna väggar svävar tiden fram som om kärlek inte fanns. Du föraktar mig på din resa mot evighetens varma strand. Dom kommer aldrig att koppla samman dig, även då du har förlorat hoppet så finner du det snart min vän. För som du vet så kommer styrkan inifrån men föds av det yttre vilket är till din fördel. O i dina dolda drömmar av sexuella anspelningar på köpta kvinnors mörka förväntningar, vet du att jag är man. Du ska inte försöka skylla över dina misslyckanden på mig, det är inte jag som var problemet det är du. Fast blodet på mina händer är svårt att tvätta ner..

Till och med plasten är grå av tristess..

O jag som trodde att livs energin skulle flöda så här i vårsolens sken, men ack så fel man kan tro. Fast ska jag vara helt ärlig så tror jag att det är spritens frånvaro som helt enkelt tvingar bort glädjen ur livet. Jag måste börja dricka igen. Så kom o höj ditt glas i en skål, du som fortfarande är min vän. Fast jag frågar mig själv om och om igen, varför du inte längre pratar med mig? För vad jag kan minnas så var våra stunder tillsammans både goda o glada, men jag kan ju ha fel. O till dig som helt sparkat ut mig ur dina tankar kan jag bara säga.. Eller nä, det kan jag inte bara säga.. Men visst kommer tiden att spela en stor roll i kommande äventyr, fastän att plast bygger livet i grå betong o pryder det med vackra verk av konst o smärta i form av små svarta fåglar som flyger runt i mitt huvud. Dom svarta fåglarna som du en gång så smidigt planterade där i min hjärna, då när vi låg o sov tätt ihop slingrade i en bädd av våta drömmar. Drömmar som nu har bleknat till simpla dimmiga gamla minnen så bittra så. Fast bestående är dom såren som deras vassa klor river upp gång på gång o smärtan i deras sång är outhärdlig. Det var inte så här jag hade planerat att det skulle bli, men jag får väl skylla mig själv..
Det var du som skapade den jag nu är och det är också du som krossar mig igen, o det är nog därför som jag fortsätter att älska dig, o älska dig kommer jag att göra hela detta kapitel ut och en bit in på nästa i förhoppning om att du ska finna dig för att ge dig själv till mig. Då kommer tiden att stå still..

Men regnet har iallafall slutat falla..

Så ofta som man gör fel val här i livet. Val som får hela ens värld att gunga i obalanserade tankar o drömmar av nostalgi. Vad jag tror att jag försöker säga är nog att jag saknar dom vänner som en gång var mina, men som nu har lämnat mig i ensamhetens våld. Mörka är dom visioner som jag skådar o dyster är den framtid som går mig till mötes utan dig. Du som var mitt hopp om en bättre tillvaro, o du som var glädjen i det ruset som livet gav mig. O utan dig så lockar till och med spriten föga trots sin bedövande effekt o sitt rogivande löfte. Utan dig är det inte mycket man kvar i mig. O om jag skulle be dig komma tillbaks till mitt liv igen, så bliva det nog ändå aldrig som då. Men jag kan iallafall inte låta bli att undra, om du någon gång älskade mig..?

Ännu en natt..

Tänk vad en låt kan få dig att minnas en känsla som i ditt inre legat gömd o glömd i ett lager av damm någonstans i någon djup vrå långt ifrån verklighetens brister. O tänk vad ett litet ord kan göra dig lycklig. Kanske det inte betyder särskilt mycket men bara det att ordet kom från dina läppar betyder mer än någon kan gissa. Även om verkligheten ständigt gör sig påmind o att det springer en ekorre över allt så måste man förstå att dom få sekunder av drömmar som plötsligt faller över en betyder mer än allt annat i ett liv av ångest o lögner. Det är fan inte du som avgör vem det är som äger solen eller vem stjärnorna tillhör, du är ingen jävla gud, du är bara en simpel förbannelse. Det är min värld du springer runt i o sprider dina äckliga virus. Men jag är fri från synd så du kan inte fördriva mig från paradiset, för Paradiset är jag..

Osäkerhet..

En massa visioner i bitar av fragment, o i suddiga tankar, av dimmiga bilder som speglar en framtid så oklar och ren. Kanske är det just denna gåtan som varsamt håller svaret om framtiden i ett hotande järngrepp med förödelse och ond bråd död. Eller så är det detta som var det jag föddes för att förhindra o istället skapa något mycket mycket större. Något som leder det mörka rakt in i ljuset. Ett uppdrag som få utvalda skulle kunna lyckas genomföra..

Kl. 02:45..

Det som var skola troligtvis aldrig mera bli. Visst låter det tragiskt, men på gott och på ont står ödet där o spottar oss rakt i ansiktet. O gång på gång torkar vi bort det med ett leende på våra blåfrusna läppar. Fast innerst inne så ber vi hela världen att
fara åt helvete. O visst är det fantastiskt hur skönheten kan lura dig och förnedra dig till den milda graden att du nästan ger upp allt för lite... O du ska kalla dig själv för man, Suck..

Kärlek o Synd..

Vem kunde tro att jag skulle falla för en osyndig natur, när dom senaste åren jag levt mot guds vilja? Men med ögon djupa som ett hav, vad annat kan man göra än att drunkna där uti? Hon är kärlek i sin renaste form, Hon är hösten o våren i kombination, o jag är blott hennes slav. När kärleken förvandlas till hat..