En betraktelse av livet..

Moln så mörka svävandes över våra huvuden, och dom svarta fåglar som nu varit tysta en längre stund gör gällande att åter träda fram i ljuset. Det som varit kommer aldrig att läggas fram något mer, framtiden ett öppet sår och livet är det salt som får det att svida. Kraften sinar och det brinner en längtan av ro som föga orkar visa sitt intresse. Men hon var vacker som en solnedgång i sin blodiga och sönderrivna sommarklänning, han var stilig som en gud i sin skrud med en blodig kniv i sin hand och det är då tur att tårar inte syns i regnet när som kärlek går överstyr. Häxmästaren muttrar en besvärjelse och förbannar den dimma som döljer dina hemligheter allt för väl. En kanin skuttar okontrollerat förbi för att göra dig påmind om den lycka som aldrig kommer att bli. Ditt liv i en djup och mörk skog där man offrar en skändad flickas kropp till ett väsen av godo som inte lyssnar på obetydliga själars önskan om frihet. Kärleken är ett hån mot det som är verklighet, och ett dystert liv fortgår likt en misär i tristessens spår. Det är svårt att förstå, hur ett leende kan lysa upp en dag..