10år senare.

Tänk eder hur lätt det är att finna kärleken och det bara för att om inte ännu snabbare förlora den igen.

För något år sedan satt jag på ett tåg från Malmö och förbannade att jag förlorat den stor kärleken trots att jag knappt hade funnit den ännu. Nu sitter jag på ett likadant tåg ännu en gång på väg till Malmö fast denna gången förbannar jag ingenting, utan sörjer att det inte ens kommer att ges en andra chans för mig att få möjligheten att finna lyckan. Fast tur var väl kanske det för det hade säkert gått åt helvete ändå.

Och vidare snurrar tankarna på ingenting, just ingenting. Då, plötsligt dyker röksuget upp, lika objuden som alltid tränger hon sig på och irriterar mitt stilla lugn. Det skapas ett kaos ur fragment av det som en gång varit bitar av ett stort och vackert ro. Jag vet att det ligger två ej så bortglömda cigg djupt begravda i min tomma och ekobeklädda frys. Det är kanske dags att gräva fram dessa och tända på, för vad är väl annars meningen med att genomlida sju, åtta månader av helvetets ovackra sinnesro. Men jag lät henne skända min sargade kropp och brutalt våldföra sig på mina bisarra tankar i förhoppningen om att en dag bli fri från samhällets järngrepp om mitt liv. Tänk vackra tankar, tänk vackra tankar, tänk vackra tankar..

Och jorden snurrar sitt varv..

Med tanke på hur man blev så är det kanske tur att man aldrig bildade familj. Man drömmer om lycka och välgång, men drömmar förblir drömmar och just ingenting annat än drömmar. Så här står man i det verkliga livet, sambo med ensamheten och bästa vän med flaskan och diverse piller. I ögonvrån ser man livet passera förbi i ett myller av lyckliga människor som inte är som vi. Problemet är bara det att alla dessa så kallade lyckliga människor som är statister i din egna verklighet, har sina egna bekymmer och är inte alltid så lyckliga som dom kan ge sken av att vara, dom är som du. Men att andra är olyckliga gör dig föga lycklig. Man gör vad man kan för att passa in och passar man inte in så gör man vad man kan för att vara speciell, och lyckas inte det så går man hem och gråter i kudden en stund för att sedan nästa dag göra om allt igen. Man fantiserar ihop att man har ett spännande liv men tiden springer iväg och snart sitter man där gammal grå och bitter, lever på gamla minnen och sin forna skönhet. Men det kanske är det som är livet..

Små världsliga ting..

Kvinnan är ond, oberäknelig och alltid med dolda motiv, det är hennes natur. Sommaren lider mot sitt slut och ingenting är längre som förut. Innebörden av frihet har blivit till fångenskap, slaveri. Du är inte fri, det är bara som du tror. Kapitalet suger livet ur lusten och kreativiteten. Utanför din bubbla lever folk i fattigdom, förtryck och dårskap, men tittar du upp mot himmelen och har näsan i vädret så slipper du se och förstå, och med din ipod i örat så slipper du till och med att höra något annat än dina egna förvridna tankar, dåren är du. Medmänsklighet har bytts ut mot egoism och det av politiska skäl. Blotta tanken på att man nu vill försöka lagstifta bort fattigdom och det med stöd av folket, det får mig att vilja svälja all världens sperma, för att sedan spy upp den över dom som tror att dom är lite mer än alla andra. Ett naket kvinnobröst fladdrar hastigt förbi, det blir snart skandal och oavsett vad så är kvinnan vars bröst av okänd anledning nyss skymtats, ingenting värd. Men det är väl inte hennes fel att hon fötts med bröst. Hur kan det komma sig att synen på allt har förflyttat sig, när blev normen det negativa och vem lät moralismen växa sig så stark..? Vi tror vi bygger murar men förstår inte att vi bara murar in oss. Fast världen kanske behöver en ny mur, det var ju ett tag sedan Berlinmuren revs. Det skulle ju oxå skapa jobb i länderna runt Eu´s ytterkanter om så bara för ett par år, och så kan ju muren finansieras med reklam så den inte blir så dyr. Kina, detta underbara föregångsland med billig arbetskraft, censur, diktatur och dödsstraff. Vi får väl lämna en öppning i muren för deras propaganda. Om man tar bort och förbjuder ordet arbetslöshet, då finns det ju inte någon arbetslöshet kvar. Det är så politiker löser problem..