När natten övergår mot dag..

Det känns olustigt när man känner sig tvingad att dricka trots att man inte har lust. Men med dagens arbetsmarknad där åtskilliga saknar jobb och dom som har jobb får uppleva stress, underbemanning, taskig arbetsmiljö, förtryck och brist på rättigheter, så är det kanske inte så konstigt. Om man då till exempel under dessa förhållanden jobbar någon konstigt skiftform som innebär att man att man bara är ledig någon dag då och då så är det lätt att känna sig tvingad att dricka när man väl är ledig även om man inte är sugen och trött som ett as. Det dröjer ju så länge tills nästa gång man får chansen, så det blir ett tvång. Är man då dessutom relativt ung så är det lätt att man börjar med droger istället då dessa inte är lika jobbiga att intaga som sprit, öl och vin. När man nått till detta stadiet i livet så kanske man börjar ställa sig existentiella frågor som meningen med livet mm. Och när man tror sig ha funnit svaret på dessa frågor så dyker alltid den sista frågan upp. Är livet verkligen värt att leva..? Och överväger svaret att det inte är det, men å andra sidan så kanske det blir det lite längre fram. Därför avvaktar man med att svara på den frågan in i det längsta. Man lever alltså enbart på hoppet om ett bättre liv..

Säger man ingenting så är det inte säkert att man finns..

Drick min broder, drick. Linda in dig i ett täcke och ge dig ut i natten omedveten och i tron att du ligger däckad i din koj. Eller så tar du en tripp till Tivoli och ger dig upp i diverse obehagliga karuseller. Trilla ner i ett hål av rent nostalgiska skäl och ge fingret till en polis. Dröm dig bort till äventyret om spänningen saknas i ditt liv. Men minnet sviker och hösten står i blom, nattens bödel stryker runt ditt inre och tiden stod still. Jag önskar du kunde se mig nu och ge dig till mig, låta mig skända din kropp för att sedan återgå till ensamhetens vrå. Inatt gråter jag mig till sömns som så många nätter förut, men vem gör inte det. Det känns som om man har slutat känna och om du undrar hur det känns så låt mig förtälja för dig att det inte alls känns så bra. Resväskan är packad men jag har ingenstans att resa och ingen att resa med, men jag vill ge mig av. Jag vill gå vilse i en Norsk skog, söka skydd i en grotta utan spindlar och bara finna mig själv när jag upplever tystnadens skrik. Naken vid en sjö i skenet av en eldstad, bara jag och dom svarta fåglarna. På avstånd hörs vargarnas ylande och i närheten en grävling som gör vad den ska. Där sitter jag och bara önskar att du var här och på vad jag skulle säga till dig då. Det finns inget nu, nu är redan då och då är därför inte nu och ölen är slut..