Hängandes på korset hinner man tänka lite..

Jag var på väg, men valde att stanna upp. Det finns så mycket man ska hinna med här i livet, men varför man ska göra det är det ingen som vet och jag tror inte ens att folk vill veta. Det är väl lättare att bara tugga vidare och låta tiden ha sin gång. Skulle det sedan bli fel så tror man helt ovetandes att det är helt rätt, att det vart så det skulle bli. Men jag köper inte det, fel är fel även om ingen vet att det inte är rätt. Så därför sitter jag nu här och försöker förstå vad det är som är och varför. Och jag undrar om detta fördröjer resans gång eller om målet kommer att angöras i tid och utebli totalt..? Jag förstår att dom som är viktiga måste blir sura och inte kunna förstå varför. Och jag förstår också att förlåt aldrig kommer att godtagas, men med åren säkert glömmas bort. Men hur det än må sluta så var detta ett val som jag var tvungen att göra, det kunde helt enkelt inte vara ogjort för framtiden står som alltid på spel..

Upp till kamp!

Glittrande ögon i gnistrande snö, bländande solsken. Våren är på väg med stora steg, jag ser lastbilar spy ut sina avgaser och känner vinden som forslar den iväg. Drömmen om en renare värld, fast Japan ligger inte intill och tur är väl det. Kärnkraft är ingen ren energi och nästa gång kan katastrofen vara vi. Regeringen snackar bara en massa skit, ska vi tåla det..? Marknaden hånar, bespottar och ser ner på dig. Deras mål, att krossa dig och alla andra med. Tomma ord ur en glappande käft som har smakat på makten och berusats av det, måste ha mer och mer och mer. Ett choklad, det heter det och koden är knäckt den med och psykfallen blir bara fler och fler och fler. Det börjar bli dags att ena er och återta makten, för ni är många fler.. Rättvisan är värd att kämpa för och vem skulle kunna stoppa det..?

I väntan på livet..

När man träffar gamla vänner och börjar prata minnen så är det väldigt lätt att man spräcker den kalla och hårda fasad man genom förnekande och förträngande byggt upp under så lång tid. Plötsligt är man låg och olycklig igen. Känslan att vara övergiven tär på sinnena och dom svarta fåglarna hjälper villigt till. Galenskapen hotar allt som kunde blivit men som aldrig blev, som gömts undan för att tyna bort i ensamhet. Men nu är allt blottat igen, vänner som försvann och kärlekar som brändes till aska och av vinden spreds. Hur allt kunde gå som det blev handlar bara om otur och osynkad tid. Och den som säger att det som är menat att bli det blir, har helt missförstått livets spel. Funderar på att vakna och kräva tillbaka det som skulle varit mitt, ett blodbad på obestämd tid..