Likt regnet faller han ner..

Om jag säger att mitt liv kan likställas med ett geléhallon liggandes under soffan. På kvällen kan man skymta den i skuggan av en tråkig glödlampas sken och den blir likt minnen från en svunnen tid. Och likt regnet faller han ner och dropparna blir till vackra minnen ända tills dom vid nedslag krossas och blandas till en pöl. En kråka flyger förbi strax innan den nya dagen gryr och i fönstret syns hans spegelbild mot den svarta bakgrunden, han ser trött och sliten ut. Rakbladsvassa känslor skär inifrån och ut och den glödheta bitterheten utifrån och in, nästan lika plågsamt som när du honom svek. Då som nu låg isen tjock och blank, lyckan kändes likt våren evigheter här ifrån. Svidande drömmar passerar i slowmotion, rörliga bilder av en tid som nu är förbi.