Längtan efter närhet i beröringsskräckens tidevarv..

I en tid av ovisshet och stängda gränser blir man lätt rädd att spriten ska ta slut och att man tvingas stega till systembolaget för att lägga sina surt förvärvade slantar där och sedan behöva oroa sig över hur man ska ha råd med mat. För utan mat kan man inte bjuda någon man tycker om på en romantisk middag för två med vin och levande ljus, i förhoppning om att men ska få komma till den kvällen. Men det brukar ju ändå sluta med att man hamnar i soffan med flaskan och en skvätt ångest när man sedan vaknar i sin ensamhet. Fast i dessa coronatider så är ju chansen till närhet ändå nästan noll. Och närhet kan ju i sig vara ganska överskattat. Ja om man inte får den av någon som man vill ha den av för att dom inte förstår att man vill ha den av just dom eller så förstår dom men vill inte ha den av dig. Det är svårt med kärlek när det inte är lätt. När du sitter på en stol och hon ställer sig framför dig och med kärleksfull stämma allmänt konverserar så är det ända du kan tänka på, hur mysigt det skulle vara om hon satte sig ner i ditt knä och kysste dig med sina mjuka läppar. Det är tur att man har fantasi och drömmar för annars hade livet lätt blivit tråkigt. Eller när någon offrar något för att få träffa dig och det sedan inte leder någon stans, undra vem som blir besviknast då.? Troligtvis jag. Men våren kommer med hopp och kanske lyckan denna sommar kommer stå mig bi och att någon av ett fåtal lägger sin tid på att tråna efter mig, och att jag förstår det. Men det kanske kan bli svårt i denna beröringsskräckens tid med virus och samtyckeslag..