Igår var det fredags kväll o utanför mitt fönster ligger en stackars tjej o spyr, o man frågar sig om hon är sjuk eller om det är spritens dystra biverkningar som drabbat henne? I vilket fall som så ligger jag här i min oändligt stora säng o försöker sova, när tiden rusar iväg, o mitt straff som är att jobba i gryningen.:( O äntligen kan man förstå att det är svårt att somna till lukten av ny lägenhet..
En av dom vackraste flickorna jag mött..
Visst är det underbart med vänner, fast vad ska man ha dom till när dom aldrig finns där för en när man behöver dem. Det är nog dax att inse att man bara blir utnyttjad av dem. För varför ska man ställa upp o hjälpa när dom ber om det, dom ställer ju aldrig upp för mig när jag behöver dem..? Fast å andra sidan varför ska jag sjunka till deras nivå..?
O vad gäller kärlek så är den blott ett hån o en förnedring, så varför bry sig.. Är så trött på alla falska människor, o min egna tro om att dom kan förändras till det bättre, det kan dom inte, det är bara att inse att folk är idioter..
Nä, från och med nu ska jag inte bry mig om någon mer än mig själv o nästan alla andra kan fara åt helvete.. Jaja, vi får väl se hur det går, har aldrig klarat det innan så vad får mig att tro att jag skulle klara det nu..?
Hur svårt kan det vara att bli full o lycklig? Jo visst, spriten frigör lyckan inom dig, men när du inte ens kan glädjas åt att din älskade, ja eller åtminstone en av dem spenderar efterfesten med dig, hur ska du då kunna finna lyckan?
Visst är man korkad som tror att det kommer att bli bättre än vad det är? Ingenting kommer ju att ändras, allt förblir som det var, oavsett vad man hoppas på.. Så man borde kanske hålla fast vid sin gamla besatthet istället för att skaffa sig nya..
O till dig käraste kan jag bara säga, försök förstå mig, jag behöver dig..
Natten glider sakta mot gryning o i mitt huvud snurrar frågor om kärlek o otrohet. Vad är det som först driver folk tillsammans o sedan isär igen? Är det bara som så att mycket vill ha mer? Fast det funkar ju inte om man får mer av den man funnit. Är det kanske som så att folk tröttnar rent för fort? Eller är det helt enkelt bara det att folk är idioter?
Jag menar folk kämpar nästan alltid som dårar för att få den dom fallit för o när dom nått dit så.. Nä, jag fattar ingenting..
Så snälla någon, förklara detta för mig..
Så då var midsommar festen över men kommer troligtvis aldrig att bli glömd. Årets upplaga var förlagd till en liten ö i Karlskrona skärgård, hemma hos en trevlig familj, där det hela började med en runda kubb o det grillades kött, fågel, sojakorvar o majskolvar. Sedan slog spriten till på riktigt o festen kom igång. Öl, vin, kaktusgroggar, cider, snaps o givetvis den underbara turkiska var väl vad som stod på dryckeslistan. Musiken skrålade från en liten cd spelare o någon somnade på golvet inne i huset, en var nykter, två hade gått hem redan innan det började o tre var dom som lät alkoholen flöda, insvepta i täcken för att finna ett litet skydd om dom tvåhundratusen objudna myggorna som terroriserade gästerna. När klockan slog tre så var det dags för det klassiska midsommarnattsbadet, fortfarande insvepta i täckena (ett blått, ett blommigt o ett randigt) begav sig dom tre hjältarna ut på den långa o farofyllda vandringen genom snår o skog mot havet. Väl vid en liten klippa slets kläderna av o ut i det iskalla vattnet klev dom nakna med höga skrik, o jag svär på att jag såg en isbjörn längre ut som hoppade mellan isflaken. Nå väl, bad blev det o kallt som f-n var det. Det hela slutade liggandes på klippan beskådande den vackra gryningen o på vägen tillbaka hände det föga. Sedan var det te som gällde för att försöka få upp värmen igen. När sista groggen tömts var det dags att sova en timme eller två..
När morgonen kom så var allt kaos, en hade supit bort sina nycklar o sin plånbok. Så det var bara att finkamma ön för att tillslut finna dem i jackfickan där dom legat hela tiden. Den andre hade skadat sig svårt i handen o gnäller över detta ännu. Den tredje låg o hånglade med ångesten men är nu på fötterna igen. O äventyret avlutades med jordgubbar o glass..
Så kära vänner såg min midsommar ut detta året o nästa gång (den 22:a Juli) blir det nog styrelsemöte i poolen..
Tiden går o vi har nog trasslat in oss i en snårig skog där vi passerar samma träd gång på gång. O runt, runt vi vandrar i ett känslomässigt verbalt äventyr utan mål, som tär på det som kunde ha varit en underbar resa i evighetens solsken. Om jag bara vetat vad jag vet idag o inte varit så in i helvete naiv som jag var så skulle kanske detta förbannade moskitoträsk nu varit en fantastisk oas. Men jag tror att inte ens tusen rosor eller förlåt skulle kunna förändra detta djävulska kaos, som vi skapat du o jag. Men jag försöker skapa mig ett nytt liv utan dig o även om det inte går så bra så måste jag ju lyckas en vacker dag. O den dagen hoppas jag att minnena av dig bleknar till något vackert som man kan plocka fram när dom där gråa dagarna tar humöret ifrån oss..
Så då var midsommar festen över men kommer troligtvis aldrig att bli glömd. Årets upplaga var förlagd till en liten ö i Karlskrona skärgård, hemma hos en trevlig familj, där det hela började med en runda kubb o det grillades kött, fågel, sojakorvar o majskolvar. Sedan slog spriten till på riktigt o festen kom igång. Öl, vin, kaktusgroggar, cider, snaps o givetvis den underbara turkiska var väl vad som stod på dryckeslistan. Musiken skrålade från en liten cd spelare o någon somnade på golvet inne i huset, en var nykter, två hade gått hem redan innan det började o tre var dom som lät alkoholen flöda, insvepta i täcken för att finna ett litet skydd om dom tvåhundratusen objudna myggorna som terroriserade gästerna. När klockan slog tre så var det dags för det klassiska midsommarnattsbadet, fortfarande insvepta i täckena (ett blått, ett blommigt o ett randigt) begav sig dom tre hjältarna ut på den långa o farofyllda vandringen genom snår o skog mot havet. Väl vid en liten klippa slets kläderna av o ut i det iskalla vattnet klev dom nakna med höga skrik, o jag svär på att jag såg en isbjörn längre ut som hoppade mellan isflaken. Nå väl, bad blev det o kallt som f-n var det. Det hela slutade liggandes på klippan beskådande den vackra gryningen o på vägen tillbaka hände det föga. Sedan var det te som gällde för att försöka få upp värmen igen. När sista groggen tömts var det dags att sova en timme eller två..
