Om du förstår vad jag menar..

Tänk om hon valt mig eller om jag inte sumpat chansen till hennes hjärta, var hade jag varit idag då. Hade det jag känner nu inte funnits även om det grott i flera år eller hade jag brutit sönder det jag har  då. Jag kan inte mer än konstatera att hon är vacker och något jag önskar att jag haft, men jag känner oxå att det jag håller på med nu måste bli avklarat och inser att det redan då är försent. Varför kan jag inte se klart och förstå vad verkligheten erbjuder. Lever i mörka skogar och bland häxor och troll. Kärleken är inget som uppenbarar sig som en blixt från en klar himmel, det måste jag förstå. Man kan tro att man är en superhjälte i hela sitt liv utan att inse att övriga världen ser en som den mes man är. Om inte jag tar första steget kommer kanske ingen att göra det. När ska jag bli hel igen. Likt en dimma som drar in över en förtrollad sjö i gryningen så är jag för full för att ge dig vad du har offrat under kvällen för att få. Det kanske inte är menat att bli vi två, men är det bara mitt fel att det blev så..?

Ännu ett förlorat slag..

Vi kämpar oss genom livet som om det vore en förbannelse, vi avgudar och dyrkar kvinnligt kött som om det vore lycka. Våra drömmar prydda av lust och krampaktigt fallandes flingor av snö i kampen mot helvetets blodtörstiga väsen. Kämpandes mot skuggornas vassa demoner med förlusten och nederlaget mycket nära. Hör hur ett hjärta vrålar i vindens brus när dom svarta fåglarna tar en paus och allt annat är stilla.Där bakom nästa glänta finnes ännu mera skog, bara att vandra vidare trött och frusen och i väntan på att livet och på att solen åter skola träda fram för att skänka mig mod att fortsätta.Det finns ögon överallt och jag känner mig en skvätt paranoid. Men kan du döma mig för det i en värld där allt är uppochner och helt fel. Känslor och tankar följer inte orden och handlingen, vem har skrivit manuset och vem har huvudrollen men kanske framförallt, hur kan jag inte se och inte förstå. Är det rädslan inför verkligheten eller insikten av att det kanske bara är en fantasi. Varför kan ingen förstå och försöka rädda min skändade själ och den börda jag bära på. Ännu ett förlorat slag som knappt har börjat än, och åter en februarinatt fast mitt i sommaren..