Det som var skola troligtvis aldrig mera bli. Visst låter det tragiskt, men på gott och på ont står ödet där o spottar oss rakt i ansiktet. O gång på gång torkar vi bort det med ett leende på våra blåfrusna läppar. Fast innerst inne så ber vi hela världen att
fara åt helvete. O visst är det fantastiskt hur skönheten kan lura dig och förnedra dig till den milda graden att du nästan ger upp allt för lite... O du ska kalla dig själv för man, Suck..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar