Kaskader av vit trögflytande vätska i stora tvåhundra liters fat vispas gång på gång. O trots att den håller sig inom gränserna för vad den får vara så känns den inte perfekt. Det är lite som med kärlek, man träffar den rätta o ändå är det något som gnager hål i den drömmen. Men förhoppningsvis så övervinner man den känslan o lever lycklig, ja det vill säga om man får en chans att nå så långt någon gång. Kanske imorgon eller någon annan gång. I vilket fall som så är det inte lätt att göra ett bra jobb..
