Kunde Jesus, så kan jag..

Dom svarta fåglarnas dvala är över för denna gång. Den varade en stund, men underbart är kort och som om det inte vore nog med allt annat så kommer demonerna med nästa tåg. Jag är man och det är så man kvalar in för att vara ett svin. Och visst, jag tror ju på kollektiva lösningar så jag får väl ta på mig alla synder som någon man begår, kunde Jesus så kan jag. Så hör upp kvinnor och flickor, skulle det hjälpa eder i kampen så får ni om ni vill spika upp mig på ett kors. Men till skillnad från Guds son så lovar jag att inte återuppstå. Fast jag är inte så säker på att det ens skulle göra någon symbolisk skillnad. Eder kamp kan ni troligtvis inte vinna utan att ta till dödligt våld och våld är alltid fel.
När man saknar det som skulle varit och det som skulle bli, det är då dom vaknar till liv och allt blir svart, men det är bara att stå ut för förr eller senare så somnar man och då vaknar man inte mer. Det man har gjort går ej att inte ha gjort och det går nog aldrig att förlåta, synden går inte att tvätta bort, inte ens den heliga ande skola kunna giva dig frid. Dömd, du är för alltid dömd att vara och förbli ett svin, så gå och ta ditt liv..

Drömmar om kyssar, inte slag..

Eder hjälte lämnar skogen för en andra våning. Där blir det väldigt mycket, en gammal kärlek, ett jobbligg och en otroligt vacker fluortant. Han avböjer en dans, vilket ger honom ångest. Varför dansar han inte bara med henne, det skulle ju ge honom en fördel till det han verkligen vill. Men han tar ångesten istället. Skönheten gör honom nervös då han har så negativ bild av sig själv, vem kan älska en galen poet. Men om man tolkar tecknen så tolkar man dom fel, antingen till sin fördel och då får man ångra det och mot så blir det ångest av det. Ett besök i natten kan inte kompensera det han verkligen vill. Visst ger det hopp om något som aldrig kan ske, men ambivalens hjälper inte en förlorad själ. Han önskar att han var hennes alternativ, men det är han inte. Han är en olycklig själ, han liksom alla andra önskar finna kärleken och att någon vill honom väl. Det må bara vara en dröm men drömmar är det som ger oss hopp. En februarinatt fast i november, aldrig någonsin har han fått så mycket närhet som inatt och ändå känner han sig låg. Kvällen gav honom ett hopp som bara var en illusion av lycka, han älskar henne så..

Det profana mörkrets sista andetag..

Kylan sänker sig över den annars så frodiga jorden och natten våldför sig på ljusets oskuldsfullhet. Och där bland trollen och mig i skogen kan man förnimma en känsla av hat i luften och en irritation som sipprar ut genom jordskorpans djupa sår. Minnet av ett stinkande kön som ruttnar på näthinnan och fördunklar det lyckorus som våra täta band annars så villigt viker ut sig i. Blottandet av det mörka i våra kroppar och röken från pipan som stiger mot högre höjder likt små moln av drömmar. Mardrömmen vägrar ta slut och där mitt i den som spindeln i nätet står du, naken och fri. Inget lack och inget läder, ingen piska bara ögon som speglar allt det onda i den sexuella njutningen av förbjuden frukt. Några älvor dansar nästan obemärkt förbi, men i ögonvrån kan man förnimma deras vackra väsen och ett hopp födas i denna sargade kropp. Gryningen står för dörren, och allt börjar falla på plats. Trollen har somnat och en ensam häger uppenbarar sig mot en himmel så blek. Försöker resa mig upp men dragningskraften håller mig kvar, glöden falnar och snön täcker alla spår av det drama som natten oss gav..

Mindre begåvade inbrottstjuvar, en gammal kärlek och en söt Fluortant..

Jag är ett kemiskt geni, ekar i mitt huvudet när det bär av mot en oväntad kväll. Eder hjälte är på topp, om man menar att på topp är att välja och vela mellan att stanna hemma eller att träffa två vackra flickor. Tänk dig att du tänker att göra inbrott och du väljer mellan att att bryta upp en säkerhetsdörr eller krypa in genom det öppna fönstret bredvid och väljer det första. Ja, inbrottstjuvarna i byn kan inte tillhöra den smartare gruppen av människor. Och inte bara en gång, utan två. Ja du milde, hur dum får man vara. Nå väl, kvinnor, tänk att en så pass obetydlig poet & superhjälte kan få umgås med två så vacker kvinnor som inte borde titta åt honom ens om dom vore desperata. Vackra, ja dom är verkligen vackra och att bara få vara nära dom betyder mycket för en ensam man oavsett hans status. Det är inte konstigt att man blir lite beskyddande när någon skum typ närmar sig. Tyvärr fick han inte visa upp sin status som superhjälte då sådan situation inte frambringades under kvällen. Vilket i sin tur innebar att han inte fick ligga.. 

Om solidaritet i ett fyllerus..

Idag så insåg jag att facket inte var vad jag hade önskat, medmänsklighet tack och adjö och, att kämpa för arbetaren inte var vad dom satte högst. Vart skall man vända sig för att få rätt mot orättvisor på sin arbetsplats. Det är var och en för sig själv och må dom svaga förtvina. Dom må säga att kommunismen inte fungerar, men det må nu vara bevisat att inte kapitalismen så heller göra. Så slut upp och ena eder i kampen om ett bättre liv, inte lätt när när ni ser ner på folk som ni inte förstår. Att kämpa för en bättre värld, nej det är inte lönt, vi får vad vi behöver och då förnekar vi alla problem. Du, lilla Sussi som är så söt, ska bli fotomodell ty världen tillhör dom vackra, sa Sussis mamma en kväll. Och vi försöker glömma att utan oss, en massa folk ni står där utan jobb. Hur kan värden bli så vridna när dom borde vara en för alla istället för var och en för sig själv. Jag vet att problemen är av politisk art, men vägrar tro att ni känner så av egen fri vilja. Så slut upp och vig era liv åt att se vad som viktigt i livet är..

..

Ibland kan man läsa in saker i situationer som är svåra att bedöma om det är verklighet eller fantasi. Men jag har beslutat att det bara är en fantasi och skulle det ändå vara verklighet så får det väl vara så. Det är lättare att glömma än att låta smärtan bränna upp gamla sår. Livet är svårt att för egen del förstå, att se det från åskådarplats är enklare, smärtfritt och grått. När blev lyckan en norm, tristessen ett hål och ensamheten en mur mellan älskande två..?