Doften av sommaren börjar sakta att tyna bort och jag vet att det är långt tills nästa gång, det är det alltid. Men å andra sidan så ger det en också tid att tänka och fundera på sådant som man annars inte i solen har lust att tänka på. Men sanningen måste fram och det till varje pris. Jag är en bluff, precis som du och du och du och alla andra. Vi lever våra falska liv i tron om att dom skulle vara äkta. Vi klär oss i roller och fantasier i tron om att ingen skola genomskåda att vi inte duger. Det är helt sant att vi inte duger och idiotiskt av oss att tro att vi kan dölja det. Visst är styrka en svaghet men för den skull betyder det inte att svaghet skulle vara en styrka. Du är varken mer eller mindre än någon annan. Även du har brister och fel, men även sånt som är rätt och riktigt. Du lever och borde vara nöjd med det även då världen inte är ett paradis. Det finns ingen frälsare, man måste själv skapa sina öden och leva med sina beslut i evigheter från då dom skapades. Ibland kan den mörka stigen mynna ut i en bered och ljus väg, ibland gör den det inte och om man går på andra hållet så kan det helt enkelt vara som så att den breda och ljusa vägen tynar bort och övergå till den mörka stigen. Alla ljuger eller vinklar sanningarna om du så vill men ingen är ärlig rakt igenom. Visst, vissa av oss släpper små fragment av ärlighet och tror att vi är uppriktigt öppna. Det är bara en illusion. Vissa tänker på andra men sätter sig själva i första rum. Nä, inte vissa utan alla och dom som säger annat är väldigt duktiga på att lura sig själva och dom som går på det är enormt lättlurade. En gissning från min sida är att meningen med livet är att dö. Eller som Ronny Eriksson en gång sade: Alla ska vi dö en dag, alla andra dagar ska vi det inte. Eller något liknande, men så har den mannen sagt fler vettiga saker än någon annan jag känner till.
Det är svårt att sova när drömmarna är mörka och onda, det är svårt att vakna när dom är ljusa och ljuvliga. Men sova måste man ju och somnar gör man förr eller senare oavsett om man vill det eller inte. Jag minns en dröm som fastnade i en loop och jag kunde varken komma vidare eller vakna upp, jag var fast. Det var en konstig upplevelse som jag hoppas på att slippa uppleva igen. Undrar om tiden har något med drömmandet att göra. Fast nu handlade det ju inte om tiden eller drömmar, utan om lögnen. Vissa av oss är vackra men dom äro inte mången, för den stora massan är fruktansvärt fula och utan timmar framför spegeln och en massa skönhetsprodukter så blir lögnen till en sanning och ångesten ett faktum. Skönhet kommer från insidan säger kanske ni då, men det är bara delvis sant. För utan yttre skönhet så fyller den inre inte någon funktion. Jag kan förstå dom som tycker att allt vackert måste dö. Jag kan förstå det men håller inte riktigt med dom. För det är ju skönhet (även om den bara är fejk) som driver livet framåt. Men även dom vackra kommer att bli fula inom sinom tid, om det nu kan vara till tröst för någon. Blommor blommar ut och vissnar ner, men det är väl det som är livets gång..
