Under Nattens Sista Timmar..

Jag föll från livets berg, jag föll och höll på att tappa hoppet. Då plötsligt en natt så fanns hon där och räckte ut en hjälpande hand, hon var full men det hon sa gav mig åter tron på chansen till lusten igen. Frågan är bara hur, hur gräver man ner besattheten när marken är frusen till is och hur ska man kunna se solen genom snöstormens dis..? Jag har iallafall slutat falla och funderar på att börja klättra mot toppen igen. Men först måste jag nog hämta andan efter fallet och försöka lokalisera mina tankar och mig själv. Nya krafter skola stärka min trötta kropp och åter giva mig resning i kampen om förlåtelse och nya chanser. Nu var vi där igen, balanserandes på den hårfina knivseggen mellan det förgångna och det som komma skall, mellan förnuft och galenskap. Hon sa "Dom tycker bara att det var bättre förr för att dom inte vet hur bra framtiden kommer att bli" och jag tror att det är mera sant än hon själv förstår. Så om du tvunget ska gråta, så gör det av lycka istället för av sorg..