#104: Innan årets sista timmar gör sin entré..

Det är tidig morgon, det är årets näst sista dag. Molnen ligger tunga och skymmer solens strålar från att nå fram. Jag strosar runt i ett regnigt och ödsligt Ronneby. Avsaknaden av människor och fyllda lokaler gör att ensamheten känns lite mer påtaglig än vanligt. Mitt hjärta är sedan länge mer som en sten än av kött och blod, men mjuknar till lite när minnena tittar fram. Se, det var där som du lämnade mig och där runt hörnet skapade sedan magi en hel natt. Och där tre hus bort träffades ni och då fick vår saga ett plötsligt slut. Men det var längesedan nu och livet gick vidare mot nya äventyr.

Ser mig lite som en geting i mitt nästa liv med en panisk skräck för mig själv och med social fobi, sökande blott efter närhet. Men lockad av söta ting så fastnar man lätt i köttets lustar, och så hotar dom mitt liv. Misshandlad, hatad och avskydd, försöker att fly men slår istället huvudet i fönstret, om och om igen. Jag ser friheten där utanför, det är dit som jag vill till blommorna på sommarängen, skogarna och sjön, till nakenheten och att blott få vara blottad för sig själv. Och det långt ifrån dömande blickar som får en att känna att man är just, ingenting. Men flaskan min vän, du finns alltid där för mig, så även ikväll..

- Gott Nytt År..