Så är man då åter uppkopplad mot nätet efter tre års frånvaro, o det känns skönt att Telia inte har förändrats någonting på den tiden, dom är fortfarande lika dryga..
Men som ni vet så består livet inte bara av teknik o nöjen, livet handlar i allra högsta grad om känslor. Framförallt om jobbiga känslor, som till exempel känslan av att bli sviken eller övergiven som alla säkert har upplevt någon gång i sitt liv.
När nära vänner sviker så känns det nästan alltid som att få en pungspark rakt i ansiktet. Men när ska man då bryta upp med dessa så kallade vänner?
Är det..
Kanske redan när dom börjar dra en massa små vita lögner?
..
När dom efter överenskomna träffar bara struntar i att dyka upp eller höra av sig?
..
När dom struntar i att svara i telefonen eller på sms o inte har vett nog att ringa upp senare när tid finnes?..
Själv väntade jag tills alla tre punkterna uppfyllts innan jag gjorde ett försök att bryta upp. O tro mig, det var det jobbigaste som jag har upplevt på länge.
Men nu är det gjort o jag hoppas bara att jag blir återställd igen o kan gå vidare för att slösa tid på såna människor har jag föga lust med då livet är alldeles för kort för detta.
Även då jag tycker är synd är att kasta bort så mången år av vänskap, men det är väl som dom säger..
- Ingenting varar för evigt, allting har ett slut…
