onsdag 21 oktober 2009

I GatuLampans Sken..


Det är fasligt vilka svåra val man måste göra, trodde att allt skulle visas sig och att svaret bliva givet, lika givet som det att en ny dag efter natten gryr. Men här står man med beslutsångest i livets och framtidens viktigaste fråga. Fast jag har en viss känsla av att vad man än må välja så bliva det fel, men lik förbannat så måste valet göras och det är där man står nu.
Havet ligger blankt och röken från värmen i din mun stiger mot den nattsvarta stjärnklara himmelen. Och du är så vacker där du står i gatulampans sken, så vacker att man blir alldeles berusad av spriten, kärleken, lyckan och synen av det konstverk som du bildar där. Det är så man önskar att morgonsolen aldrig mer skola stiga. Men vem kan stoppa tiden, tiden som hånar och raserar allt det vackra i världens konst.
Så rinner vattnet i bäcken vidare som om ingenting har hänt och för vattnet spelar min beslutsångest ingen roll, det är helt enkelt ett alldeles för litet problem. Men hur kan detta livsavgörande valet vara så obetydligt för övriga världen när det alltid är detaljerna som är avgörande..?

lördag 17 oktober 2009

En SuperHjältes Vardag..

Tidigt en lördagsmorgon i en vinterkall by i södra Sverige står eder hjälte och väntar på dagens öde. Kommer någon vacker kvinna att befinna sig i en situation av nöd eller kommer han att som vanligt bli uttråkad av arbetets tristess? Kommer telefonen ljuda med ett budskap om att drömmen just gick i uppfyllelse? Jo, för drömmarna och hoppet lever fortfarande kvar i honom även om dom sakta har börjat blekna i konturerna. Eder superhjälte kämpar fortfarande i kampen mot hatet och det i den bitterljuva tron om att kärleken skulle ha en chans att vinna. Men han är trött och sliten efter alla motgångar och har nästan tappat allt hopp. Och den stora frågan är om han någonsin åter kommer att finna det han söker, den kraften som håller glöden vid liv. Vad är meningen med att ha ett trumfkort om man ändå inte tänker spela det..

torsdag 15 oktober 2009

Sökande Nätter..

Stjärnorna tindrar och kylan biter, 4 dagar utan dig och saknaden är enorm. Men sen ses vi igen och då blir lugnet och lyckan ett. Självömkan kan vara någonting vackert och tragiskt på samma gång. Tänk vad livet kan vara spännande. Lekande tankar om hur det skulle kunna bli om det inte vore som det är. Lämna mig inte nu, kan jag tänka trots att det var längesedan jag blev lämnad. Men livet liksom stannade upp efter det och det är först nu som tiden börjat slå igen, först nu och det är du som brutit den förtrollningen som legat över mig i alla dessa år. Fast kanske är det bara en ny förtrollning du lägger som ett lakan mellan mig och sedan går din väg. Kanske är det därför som jag inte vågar sova, för du är ju aldrig kvar när jag vaknar. Men det är kanske det som gör mig till den jag är..

Och visst jag saknar dig..

lördag 10 oktober 2009

Bilder Ur En Krossad Spegel..

Så skulle man då äntligen slippa sitt tunga öde. Vandringen började slita på både kropp själ och där bortom horisonten skymtade den gamla världen, jag var nästan hemma men det var långt kvar och vinternattens kyla var bitande. Vargarnas ylande kom närmare och närmare och björnen flåsade mig i nacken, alla ville skända min orena kropp. Jag var tvungen att hitta en fredad plats där jag kunde få pusta ut och vila en stund, varför gör hon så mot mig..? Tänk om jag inte var önskvärd hemma eller om jag inte finner ro där, tänk om jag måste svika henne igen och ge mig ut på nya äventyr. Jag var rädd, sprickorna i den torra jordskorpan gjorde mig uppmärksam på mina egna sår, dom var inte vackra. Äntligen fann jag ett hål i marken där jag kunde finna skydd mot kylan och låta styrkan återvända, jag kröp ner och väntade. Snart stiger vårsolen fram och då fortsätter min vandring och till sommaren har jag förhoppningsvis nått mitt mål, där hon står och väntar på mig med förlåtande blick och med öppna armar. Och min förlorade själ finner äntligen sin frid. Jag är så trött på tidens hån, så trött på tidens hån..

torsdag 8 oktober 2009

Falling..


















Att inte röka är en tydligen en konst, en fin balans mellan galenskap och hysteri. Man kämpar mot sina inre röster i en debatt som man inte har en chans att vinna. Fast å andra sidan så är det ju precis samma sak med kärlek. Drömmar är något helt annat. Annars kan man ju göra som grannen ovanför mig, och vad som driver den människan vet nog bara gudarna. 45min per timme dygnet runt spolar den personen vatten i kökskranen. Hela situationen är som inspirerad av den helt underbara kult serien Twin Peaks. Det saknas bara ett rum med röda draperier, en dvärg, en jätte och Bob så klart. Fast man önskar ju att ensamheten inte var så svår och givetvis så önskar jag att du var här..

onsdag 7 oktober 2009

Konsten Att Göra Ett Val..

Tänk vad konstigt det kan bli när allt faller på plats. Det är inte dig som jag vill ha, men på något konstigt sätt är det ändå du som är rätt just nu. Önskar bara att jag visste vad du vill och känner. Kaffe vore gott nu, med mjölk och socker..

tisdag 6 oktober 2009

Tankar När Hösten Faller På..

..När man i väntan på tåget nästan fryser ihjäl.. Men kärlek skola skänka dig värme, säga dom som inget vet. I vilket fall som så dånade tåget till slut in på Malmö centralstation. Jag behövde komma iväg från byn för att tänka igenom saker och ting. Nu började en lång vandring, det var vi mot tiden i en kamp på liv och död i orkanernas svettiga omklädningsrum på jakt efter biljetterna till ett oinställt evenemang. Systembolaget stängt, visst fan det är lördag och inga kontakter här, det är ju inte min stad. Men det finns ju i alla fall ett par barer som kan förse oss med sprit och det glädjer mig. Lars Demian på Victoria, mycket folk och en bra konsert. Önskar att du vore här och att du ville se mig. Sedan var det bara att ta båten till hotellet. Tänk att det kan ta tre timmar att köpa skosnören när man bara väljer mellan ett märke och en färg, det är för mig obegripligt. Men det var skönt att komma hem igen även om jag inte löste mina problem så fick man ju lite distans iallafall..