När gaslarmet ljuder i fabrikslokalen o stormen utanför likaså, är det inget lätt val man har framför sig. Ska man kasta sig ut i kylan o frysa ihjäl eller ska man somna in av gasens bistra stank? Jag gick ut, men fy fan vad jag frös. Men detta var ett par dagar sedan o nu är allt som vanligt igen med plast grå av tristess. Det brinner för lite!
I en besatthet av nakna väggar svävar tiden fram som om kärlek inte fanns. Du föraktar mig på din resa mot evighetens varma strand. Dom kommer aldrig att koppla samman dig, även då du har förlorat hoppet så finner du det snart min vän. För som du vet så kommer styrkan inifrån men föds av det yttre vilket är till din fördel. O i dina dolda drömmar av sexuella anspelningar på köpta kvinnors mörka förväntningar, vet du att jag är man. Du ska inte försöka skylla över dina misslyckanden på mig, det är inte jag som var problemet det är du. Fast blodet på mina händer är svårt att tvätta ner..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar