Dit pilar pekar det är dit som folk går. Men är det verkligen så?
Jag har svårt att tro att folk är så enkla som dom vill framstå. Det måste ju finnas ett djup även hos den breda massan. Fast å andra sidan så heter det ju att folk är idioter, och troligtvis så är det väl så. Fast det måste finnas ett hopp om mänskligheten för annars är vi ju så körda så. Är det sant så vill jag inte veta det men vet det nog ändå.
Drömde här för leden om en kyss under ett träd, det var en vacker dröm, en annorlunda dröm för att vara mig. Mina drömmar brukar vara invecklade, obegripliga och mörka. Kan inte låta bli att undra om det betyder något, är mitt liv påväg mot förändring, kommer jag att bli en av dom som bara följer pilarna? Vill jag isåfall det? Det är med en viss försiktighet man går mot framtiden när man stiger upp på morgonen och kliver ur det trygga förflutnas filt och sköljer av sig i nuets varma vattenstrålar för att ge sig ut på äventyr.
Det finns korta stunder av morgondagg, soluppgång, skymning och månsken. Det är inga längre stunder men tänk så mycket dom ger i kreativitet. Men snart finns kanske inte längre ens det. Men en sak är jag säker på och det är att moder jord är seg. Och lyssnar du mycket noga i tillexempel en tyst skog så kan du höra hur hon skriker till er, att ni ska segra eller dö. Det är vår framtid det..
