Små krossade drömmar..

Nu har grillen brunnit ut och solen tagit farväl, och jag som ville att den bara skulle stanna kvar. Men visst, ingenting varar för evigt, allt kommer och går. Man ska hålla sig så långt ifrån lyckan som det bara är möjligt, sanna mina ord. Det är så lätt att fastna i saker som man inbillar sig när man känner sig lite ensam. Och det känns som man fått en släng av storhetsvansinne bara för att man tror att solen skulle välja att skina över just mig, varför skulle den göra det.? Det är som med allting annat här i livet och allt man vet är att man ska dö. Men varför, varför skulle inte jag någon gång, åtminstone bara för en natt få dränkas i månens silversken och få bli ett med lyckan.? Istället för att behöva fundera över att dränka mig i ett grått, trist och kallt hav.? Nu är ju frågan om det handlar om hjärnspöken eller om det är på riktigt. När drömmarna du drömmer aldrig slår in så borde du kanske välja att drömma mindre storslagna drömmar. Glöm aldrig att du är just ingenting. Men efter solsken kommer regn och regnet spolar förhoppningsvis bort våra synder och ger oss en möjlighet att på nytt växa oss starka. Så solen är inte allt här i livet, det finns fler viktiga ting som också har betydelse. Om man tänker så tillräckligt länge så börjar man kanske tro på det förr eller senare, eller inte. Spelplanen förändras och man måste anpassa sig till dom kort som ligger, för annars förlorar man hela spelet. Och förlora tänker jag inte göra, inte utan att göra en storslagen sorti först, och den har jag inte hunnit planera än. Efter regnet kommer solskenet förhoppningsvis åter och då börjar allt alltid om och om och om och om igen..