Sökande Nätter..

Stjärnorna tindrar och kylan biter, 4 dagar utan dig och saknaden är enorm. Men sen ses vi igen och då blir lugnet och lyckan ett. Självömkan kan vara någonting vackert och tragiskt på samma gång. Tänk vad livet kan vara spännande. Lekande tankar om hur det skulle kunna bli om det inte vore som det är. Lämna mig inte nu, kan jag tänka trots att det var längesedan jag blev lämnad. Men livet liksom stannade upp efter det och det är först nu som tiden börjat slå igen, först nu och det är du som brutit den förtrollningen som legat över mig i alla dessa år. Fast kanske är det bara en ny förtrollning du lägger som ett lakan mellan mig och sedan går din väg. Kanske är det därför som jag inte vågar sova, för du är ju aldrig kvar när jag vaknar. Men det är kanske det som gör mig till den jag är..

Och visst jag saknar dig..