Att inte röka är en tydligen en konst, en fin balans mellan galenskap och hysteri. Man kämpar mot sina inre röster i en debatt som man inte har en chans att vinna. Fast å andra sidan så är det ju precis samma sak med kärlek. Drömmar är något helt annat. Annars kan man ju göra som grannen ovanför mig, och vad som driver den människan vet nog bara gudarna. 45min per timme dygnet runt spolar den personen vatten i kökskranen. Hela situationen är som inspirerad av den helt underbara kult serien Twin Peaks. Det saknas bara ett rum med röda draperier, en dvärg, en jätte och Bob så klart. Fast man önskar ju att ensamheten inte var så svår och givetvis så önskar jag att du var här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar