Det är fasligt vilka svåra val man måste göra, trodde att allt skulle visas sig och att svaret bliva givet, lika givet som det att en ny dag efter natten gryr. Men här står man med beslutsångest i livets och framtidens viktigaste fråga. Fast jag har en viss känsla av att vad man än må välja så bliva det fel, men lik förbannat så måste valet göras och det är där man står nu.
Havet ligger blankt och röken från värmen i din mun stiger mot den nattsvarta stjärnklara himmelen. Och du är så vacker där du står i gatulampans sken, så vacker att man blir alldeles berusad av spriten, kärleken, lyckan och synen av det konstverk som du bildar där. Det är så man önskar att morgonsolen aldrig mer skola stiga. Men vem kan stoppa tiden, tiden som hånar och raserar allt det vackra i världens konst.
Så rinner vattnet i bäcken vidare som om ingenting har hänt och för vattnet spelar min beslutsångest ingen roll, det är helt enkelt ett alldeles för litet problem. Men hur kan detta livsavgörande valet vara så obetydligt för övriga världen när det alltid är detaljerna som är avgörande..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar