Det faller ett mörker..

Grundlurad! Han är grundlurad, det nya året innebär ju inte som utlovat något nytt hopp. Det är samma drömmar, samma längtan och samma sorg som åren innan. Han lovade att begrava allt som sedan länge borde grävts ner men kommer han verkligen att klara det. Det är ju det som ger näring åt dom superkrafterna som han i hemlighet bär. På ett hotell i Helsingör för ett par år sedan fick han en sista chans som han inte kunde ta, nu finns bara minnen kvar. Men varje nyår hoppas han på ett nytt telefonsamtal, som aldrig kommer. Det är det som är grejen med en sista chans, den upprepar sig nästan aldrig, åtminstone inte när det lämpar sig. Jag har så mycket jag ångrar och än mindre som jag inte ångrar, men det är väl det som är livets gång. Men när längtan blir för hård så får han väl rädda en jungfru i nöd, det är ju det han gör bäst. På så vis slipper han sina egna problem för en stund, en kort stund men iallafall. Känslan av att ge upp och att behålla hoppet är en balansgång som han klarar av med perfektion, han har vinglat där länge nog för att ha lärt sig konsten, åtminstone så tror han det. En ensam raket blixtrar i färg över en himmel så grå för att bevisa en poäng, men när den dör så är den bortglömd igen och allt är åter som det var. The happy song ljuder ur högtalarna när en tår sakta rinner ner längs hans kind, ingen behöver längre en superhjälte, det är nya tider nu. Som tur är så finns där ett ljus i slutet av tunneln, det må kanske vara ett tåg men å andra sidan kan det vara ett hopp som är värt att hålla fast vid nu när natten övergår mot dag..