tisdag 21 november 2017

Det profana mörkrets sista andetag..

Kylan sänker sig över den annars så frodiga jorden och natten våldför sig på ljusets oskuldsfullhet. Och där bland trollen och mig i skogen kan man förnimma en känsla av hat i luften och en irritation som sipprar ut genom jordskorpans djupa sår. Minnet av ett stinkande kön som ruttnar på näthinnan och fördunklar det lyckorus som våra täta band annars så villigt viker ut sig i. Blottandet av det mörka i våra kroppar och röken från pipan som stiger mot högre höjder likt små moln av drömmar. Mardrömmen vägrar ta slut och där mitt i den som spindeln i nätet står du, naken och fri. Inget lack och inget läder, ingen piska bara ögon som speglar allt det onda i den sexuella njutningen av förbjuden frukt. Några älvor dansar nästan obemärkt förbi, men i ögonvrån kan man förnimma deras vackra väsen och ett hopp födas i denna sargade kropp. Gryningen står för dörren, och allt börjar falla på plats. Trollen har somnat och en ensam häger uppenbarar sig mot en himmel så blek. Försöker resa mig upp men dragningskraften håller mig kvar, glöden falnar och snön täcker alla spår av det drama som natten oss gav..

Inga kommentarer: