Nu när döden står på lur så är det kanske dags att reflektera. Reflektera över liv och död, jag har inte förmågan att vara objektiv. En vän gick bort för egen hand, en i en arbetsolycka, en är påväg i kräftans förbannade satans våld. Och ändå står jag här för tillfället frisk och vid liv.
- Vem är du..?
- Jag är döden..
- Har du kommit för att hämta mig..?
-Jag har länge gått vid din sida..
Men gå någon annan stans istället då för helvete. Det finns inget sätt att förhålla sig till döden. Varje dag av liv är en välsignelse, kan man tro men när molnen sänker sig och dom svarta fåglarna, finner sin sinnesro, det är då man ska känna oro. Låt oss se hopp även då det inte finns något sånt. Gud har skapat mirakel från gång till gång, låt oss hoppas på att det sker igen, även då jag inte tror det. Jag kan ha fel, låt oss hoppas på det. Jag står inte ut med tanken på att fler jag älskar ska vika hän. Jag orkar inte, det får mig att överväga saker jag inte borde. Kanske det finns ett ställe jag borde låsa in mig på men vad hjälper det. Även då det inte är jag som borde lida, så lider jag, men inte ger jag upp, åtminstone inte än..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar