Han såg på henne med en blick som från en som just vaknat upp ur en koma. Och det han såg var inte till hans fördel, hennes blick var helt tom och utan åtrå, till och med utan kärlek. Den glöd som en gång lyst i hennes ögon var sedan länge både slocknad och kall. Vad han gjorde för fel visste han inte men att det var hans fel förstod han då han var man och det är alltid mannens fel. Han gick vidare och sörjde ett tag men gick sedan av mot nya äventyr. Ingen kvinna var värd att slösa tid på, så tyckte han. Men det gnagde ändå i hans inre, hon var ju den han ville ha och varför skulle han inte få henne, det kunde han inte förstå. Han gick till Coop för att köpa sig lite mat och där bakom hyllorna såg han henne, ett sken av ljus utstrålades över hennes väsen. Han visste att han var tvungen att börja jaga fast han var inte den jagande typen. Var det okej att låta henne jaga eller stred det mot hela kärlekens hierarki? Han visste inte, men han kände att det var hans plats att bli jagad och inte att jaga. Kanske var det fel tänkt av honom men vem var han att ge efter för känslan som han fått av Gud eller någon annan högre makt. Men hur skulle han nu få henne att jaga honom, och hur skulle han kunna undvika att bli fångad, när det var allt han ville bli..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar