onsdag 16 oktober 2019

En blottad själ..

Tänk om man vågat följa sitt hjärtas sång, tänk om man inte vore så feg och rädd. Undra vart livet hade fört en då. Kanske lyckan hade belönat eller så hade man fått lämna stan. Fast det hade kanske inte varit fel att lämna allt och börjat om uppe i Norrland precis som jag alltid velat. Men vem vågar bryta upp och lämna trygghet och invanda vanor. Antingen ger man allt och går all in eller så förblir man en misslyckad man med ånger över sånt som man inte gjorde fast man borde. Jag vet inte riktigt varför jag stannar kvar här. Om ingen ber dig att stanna kvar, varför har du inte lämnat stan redan då. Ja, det är ju i och för sig en bra fråga, men gamla vanor är svåra att bryta. Natten sänker sig över skogen och trollen ställer till med fest och jag är inte bjuden men jag kan höra hur underbart kul dom har och bli lite avundsjuk och förbanna dem över att jag inte får vara med. Men tänk om drömmar var verklighet och verkligheten var en dröm, hur lycklig hade inte du varit då eftersom jag givit mig till dig på dina villkor och inte ställt några krav. Men nu är verkligheten verklighet och drömmen bara en dröm. Hur ska jag få dig att förstå vad jag känner utan att säga det till dig..? Känner du likadant eller känner du ingenting, jag kan inte riktigt läsa dig, förblindad av hopp och önskan.. Min fru..? Nä, hon lever med en annan nu så henne behöver du inte oroa dig för, inte min älskarinna heller. Jag har bara ögon för dig, åtminstone för nu och det är allt som jag kan lova. Varken mer eller mindre men å andra sidan så är det ju bara nu som gäller, förr är förr och sen är sen men nu är nu. Jag bloggar och skriver men förstår du att det är dig jag skriver om.? Jag är inte så säker på det, men jag vet inte så klart. Kanske läser du och förstår precis allt men låtsas som ingenting eller så är du helt ovetandes, och spelar det då någon roll..?

Inga kommentarer: