Tänk eder hur lätt det är att finna kärleken och det bara för att om inte ännu snabbare förlora den igen.
För något år sedan satt jag på ett tåg från Malmö och förbannade att jag förlorat den stor kärleken trots att jag knappt hade funnit den ännu. Nu sitter jag på ett likadant tåg ännu en gång på väg till Malmö fast denna gången förbannar jag ingenting, utan sörjer att det inte ens kommer att ges en andra chans för mig att få möjligheten att finna lyckan. Fast tur var väl kanske det för det hade säkert gått åt helvete ändå.
Och vidare snurrar tankarna på ingenting, just ingenting. Då, plötsligt dyker röksuget upp, lika objuden som alltid tränger hon sig på och irriterar mitt stilla lugn. Det skapas ett kaos ur fragment av det som en gång varit bitar av ett stort och vackert ro. Jag vet att det ligger två ej så bortglömda cigg djupt begravda i min tomma och ekobeklädda frys. Det är kanske dags att gräva fram dessa och tända på, för vad är väl annars meningen med att genomlida sju, åtta månader av helvetets ovackra sinnesro. Men jag lät henne skända min sargade kropp och brutalt våldföra sig på mina bisarra tankar i förhoppningen om att en dag bli fri från samhällets järngrepp om mitt liv. Tänk vackra tankar, tänk vackra tankar, tänk vackra tankar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar