Själen må vara förlorad men hjärtat rymmer ändå lite lycka.

Solen sken och träden var beklädda i höstens färger som speglade sig i vattnet. Orden som fyllde luften var lugna, vackra och dränkta i glädje. Även om jag inte kan minnas hur dom lät, så lyckades jag ändå fånga känslan av dem och den tänker jag bevara ett tag. Inte en svart fågel så långt ögat kunde nå. Jag tog ner henne till ån, och en bit där ifrån beskådade vi grodan en liten stund. Jag förstår inte varför just grodan känns så viktig, men det är något speciellt med den. Kanske är det symboliken av prinsessan som kysser grodan som då blir en prins, kanske hoppas jag på att det är just jag som är den grodan. Eller så är det bara en vacker skapelse. Jag hade vackra drömmar den natten och hjärtat slog ett par extra slag, helt i onödan..

- That gum you like is going to come back in style!

- That gum you like is going to come back in style! Så lyder nattens nyheter och rubriken på detta inlägg. Det är natt och imorgon, eller senare i dag så ska jag träffa en gammal vän som också är en av de underbaraste människorna jag haft i mitt liv. Så det är väl inte konstigt att man är lite nervös då det är flera år sedan vi träffades senast. Jag kan helt enkelt inte sova och slö-surfar då givetvis lite på nätet som man alltid gör när man inte kan sova. Och då, där på Twitter, twittrar dom båda två samma mening, en mening som fyller mig med glädje som inte ens skulle kunna överträffas av drömvinsten på lotto. Ja och om det är sant så blir det svårt att krypa ner under den ångestladdade filten som man försöker dra över sig för att kunna komma vidare, som man måste dra över sig för att lyckas. Och om vi vänder på det och allt bara är ett skämt, ja då kommer filten själv krypande upp över ens huvud och sakta men säkert kväva tillförseln av syre och kyla, då kommer man vidare och i mål. Det snurrar och jag kan inte längre tänka klart, vilket är fördel och vilket är nackdel. Det finns alltid en längtan efter sånt som man vet att man kommer att ångra att man längtade efter, men det finns också solsken och fågelsång, och allt har sin charm och leder livet vidare på sin förhoppningsvis långa väg mot döden. Men just i natt och senare idag ska lyckan bara vara jag, sedan får vi se hur länge vi orkar le..

Kastanjefärgade drömmar av minnen..

Dolt i dimma sipprar minnen fram, fram mot sin vilja. Det är mycket som man ångrar att man minns och väldigt få minnen som man skulle vilja minnas igen. Det regnar, det gör inte saken bättre. Hösten gör plötsligt en hotande gest mot den dagdrömmande sensommarvärmen, och den ger sig av mot trevligare och mer välkommnande länder. Hösten hon plågar alla som inte hyllar henne och det är det ingen mer än jag som gör, så livet blir till ett helvete för de stackars saliga själar som människor är. Forntiden är den nya framtiden och allt blir åter svart och vitt som i sintur blir grått, grått, grått så jävla grått. Jag dök till botten för att söka skydd mot det grå, men flöt sakta upp då jag inte ens var önskvärd där. Det går nazister på våra gator och jag önskar att det inte gjorde det, för dom skrämmer skiten ur mig, och jag är säker på att dom vill döda mig. Nu har natten gjort sin entré och jag vågar inte somna, hur trött jag än är. Röken lägger sig tungt över rummets nedre del, röken är ett skydd mot det som inte ska ske. Och styrkan i din avlägsna röst ger mig hoppet åter, om att dagen skola skänka oss en ängel som kan röja undan all missär i denna dystra värld. Och i mina kommande drömmar, drömmer jag inte mer om att jag önskade att du var här..

Tankar inför ett val..

Det går inte att förlåta

allt ont som gjorts

Människor har krossats

synder har begåtts

Alla kan hata

ingen vet hur man älskar

Sparka på dom som tigger

hylla den som gör det

Det finns gäng i varje stad

våldtäkt, misshandel

det är vardagsmat

Och i smyg

tar makten nazister i försvar

Dimmiga drömmar

om kärlek, medmänsklighet

vart blev dom av

Vad är det som styr våra val

egocentriska unga

eller mätta och trötta

mitt-i-livet-män

Radikala feminister, rasister

nationalister, eller vad

Spegelbilden förvrängs

på en bitter reklamkanal..

Kära Dagbok..

Ny påsk nya äventyr. Denna gången bär det av mot Köpenhamn och Christiania för mysiga stunder och djupa filosofiska konversationer med Påsk-Haren under det så väl beryktade cannabisträdet. Bara längtan får ju en att minnas svunna tider och förlorade vänner. Det är nu ungefär 10 år sedan informationen om den kommande frågan kom på tal och nyfikenheten tog tag i spänningen för att framtiden troligtvis var tryggad och lyckans leende skulle sedan skina likt en vårsol i en evighet. Men varken lyckan, vårsolen eller frågan har ännu dykt upp och du är sedan lång tid knappt ens medveten om att den har existerat. Jag å andra sidan kan inte glömma och släppa taget om denna fråga vilket jag borde gjort för längesedan, istället för att plåga livet av mig i drömmar ur det förgångna..

Till bredden fylld av ensamhet..

Dagen som ingen ville kännas vid kom närmre för var minut. Han gick lite frånvarandes i ångestfyllda tankar, vem kunde tro att det skulle vara just han som var den felande länken i sitt eget liv? Han strövade framåt i regnet ensam och eländig, önskade att han hoppat från järnvägsbron som det var tänkt. Men han hade inte haft modet till det, när väl tåget (som för en gångs skull var i tid) susade förbi. Han hade som vanligt börjat vela som han alltid gjorde när det blev dags att fatta ett beslut. Nåväl, han närmade sig slutet på sina tankar och började drömma eller rättare sagt låta fantasin sväva iväg med honom, mot ett bättre liv.

Regn, o detta regn

så vackert strilande

att det döljer mina tårar

Från en himmel så grå

speglar det mitt sinne

Om kärleken kunde vara fri

vore mitt hjärta likt solen

en tidsbegränsad lycka

som snart vore förbi..

Ja, han var poet eller ville i alla fall vara en. Om sedan folk ansåg det eller inte, det spelade nog mindre roll. Men varför kunde inte kärleken valt honom som sin favorit? Kanske var han dum i huvudet, fast det hade han ju papper på att han inte var, så det måste vara något annat. Jo, ful var han ju. Fast vissa dagar var han ju riktigt snygg om han själv fick säga det, så det borde nog inte vara det heller. Det var svårt att förstå vart det hade gått så fel.

Han öppnade barskåpet och plockade fram en flaska med Absint, glas efter glas fick han i sig och lättare blev hans själ. Det snurrade i huvudet så pass mycket att han var tvungen att lägga sig ner en stund, vilket i sin tur fick honom att somna. Men där i det omedvetna grävdes minnen upp och visade sig på ett i och för sig rörigt och obegripligt vis. Men om man börjar rota och sortera upp tankarna, minnena och drömmarna så kanske dom klarnar något. Dom var i själva verket en resa genom livet, så som det hade varit och så som han önskade att det skulle blivit. Men när han vaknar gör sig verkligheten åter påmind och allt blir som förut..