söndag 18 oktober 2015

Säger man ingenting så är det inte säkert att man finns..


Drick min broder, drick. Linda in dig i ett täcke och ge dig ut i natten omedveten och i tron att du ligger däckad i din koj. Eller så tar du en tripp till Tivoli och ger dig upp i diverse obehagliga karuseller. Trilla ner i ett hål av rent nostalgiska skäl och ge fingret till en polis. Dröm dig bort till äventyret om spänningen saknas i ditt liv. Men minnet sviker och hösten står i blom, nattens bödel stryker runt ditt inre och tiden stod still. Jag önskar du kunde se mig nu och ge dig till mig, låta mig skända din kropp för att sedan återgå till ensamhetens vrå. Inatt gråter jag mig till sömns som så många nätter förut, men vem gör inte det. Det känns som om man har slutat känna och om du undrar hur det känns så låt mig förtälja för dig att det inte alls känns så bra. Resväskan är packad men jag har ingenstans att resa och ingen att resa med, men jag vill ge mig av. Jag vill gå vilse i en Norsk skog, söka skydd i en grotta utan spindlar och bara finna mig själv när jag upplever tystnadens skrik. Naken vid en sjö i skenet av en eldstad, bara jag och dom svarta fåglarna. På avstånd hörs vargarnas ylande och i närheten en grävling som gör vad den ska. Där sitter jag och bara önskar att du var här och på vad jag skulle säga till dig då. Det finns inget nu, nu är redan då och då är därför inte nu och ölen är slut..

Inga kommentarer: