Om du förstår vad jag menar..

Tänk om hon valt mig eller om jag inte sumpat chansen till hennes hjärta, var hade jag varit idag då. Hade det jag känner nu inte funnits även om det grott i flera år eller hade jag brutit sönder det jag har  då. Jag kan inte mer än konstatera att hon är vacker och något jag önskar att jag haft, men jag känner oxå att det jag håller på med nu måste bli avklarat och inser att det redan då är försent. Varför kan jag inte se klart och förstå vad verkligheten erbjuder. Lever i mörka skogar och bland häxor och troll. Kärleken är inget som uppenbarar sig som en blixt från en klar himmel, det måste jag förstå. Man kan tro att man är en superhjälte i hela sitt liv utan att inse att övriga världen ser en som den mes man är. Om inte jag tar första steget kommer kanske ingen att göra det. När ska jag bli hel igen. Likt en dimma som drar in över en förtrollad sjö i gryningen så är jag för full för att ge dig vad du har offrat under kvällen för att få. Det kanske inte är menat att bli vi två, men är det bara mitt fel att det blev så..?