Kaskader av vit trögflytande vätska i stora tvåhundra liters fat vispas gång på gång. O trots att den håller sig inom gränserna för vad den får vara så känns den inte perfekt. Det är lite som med kärlek, man träffar den rätta o ändå är det något som gnager hål i den drömmen. Men förhoppningsvis så övervinner man den känslan o lever lycklig, ja det vill säga om man får en chans att nå så långt någon gång. Kanske imorgon eller någon annan gång. I vilket fall som så är det inte lätt att göra ett bra jobb..
Jag insåg alldeles nyss att intrycket av mig inte höll livet ut. Jag menar, när man märker att man är bortglömd av den man älskar så inser man att det är ett bevis på att man har misslyckats totalt. O kanske är ens storhetstid över, man kommer att falna bort som ett dammigt gammalt minne. Eller så är det bara ett tecken på att man ska gå vidare o lära av sina misstag för att undvika att göra om dem gång på gång, nästa gång lyckas man kanske..
Idag ger jag mig ut på en resa som förhoppningsvis återbringar min fulla livskraft igen, det går ju inte att springa runt på sparlåga hur länge som. Kanske kommer äventyret att resultera i något stort o gudomligt o kanske får du läsa om det här. Spänningen stiger o om en timme går startskottet till början av slutet, synd bara att detta kapitel inte nått sitt avslutat nu när nästa börjar ta vid. Men så är det när man ber sina vänner om hjälp. Det får väl avslutas i efterhand istället, inte lika roligt, men men..
Till alla eder trogna besökare av denna blogg önskar jag… En riktigt underbar Påsk!
Visst är det underbart att vårsolen skänker sina strålar till oss vanliga människor. O visst är det fantastiskt att vi verkligen tar oss tid att njuta av den. Själv har jag bara strövat omkring i byn o spanat på alla lättklädda vackra flickor, det finns ju inte så mycket annat att göra här så.. Fast när man vandrar så hinner man ju också fundera lite över tider som varit o tider som komma skall, saker man gjort o saker man ångrar, ord man önskar att man sagt men aldrig vågat. Ja, tankarna är många men vad framtiden tänker erbjuda återstår att se. Påsken börjar närma sig o i år är det dags att återuppta en gammal tradition som legat på is i ett par år, det är dags att åter beträda Malmö krogarnas uteserveringar. Solsken, öl o underbara människor, det är det påsken handlar om, vad folk än säger. Jag minns en påsk i Malmö för ett par år sedan, jag var genomförkyld med hög feber men befann mig ändå på en liten krog drickandes på en öl, då hon dök upp, en vacker tjej som bara kom o satte sig i mitt knä o lyste upp mitt mörka sinne med sin underbara utstrålning.. Undra vad hon gör nu för tiden? Jag hoppas att hon har det bäst i alla fall o om du läser detta så vill jag bara säga att jag saknar dig o tänker på dig ibland. Nostalgi, visst är det underbart att livet var så enkelt förr. Nu för tiden ska folk vara så satans komplicerade o svåra, o man undrar bara, varför? Inte ens vänner kan vara raka o ärliga längre, vart är världen på väg? Ja, det kan man fråga sig. O till dig kan jag bara säga som Johansson sjöng en gång, ”..hoppas att människorna runt dig är goda, o hoppas att vi ses lite längre fram..” O det får avsluta dagens inlägg..
När gaslarmet ljuder i fabrikslokalen o stormen utanför likaså, är det inget lätt val man har framför sig. Ska man kasta sig ut i kylan o frysa ihjäl eller ska man somna in av gasens bistra stank? Jag gick ut, men fy fan vad jag frös. Men detta var ett par dagar sedan o nu är allt som vanligt igen med plast grå av tristess. Det brinner för lite!
I en besatthet av nakna väggar svävar tiden fram som om kärlek inte fanns. Du föraktar mig på din resa mot evighetens varma strand. Dom kommer aldrig att koppla samman dig, även då du har förlorat hoppet så finner du det snart min vän. För som du vet så kommer styrkan inifrån men föds av det yttre vilket är till din fördel. O i dina dolda drömmar av sexuella anspelningar på köpta kvinnors mörka förväntningar, vet du att jag är man. Du ska inte försöka skylla över dina misslyckanden på mig, det är inte jag som var problemet det är du. Fast blodet på mina händer är svårt att tvätta ner..
O jag som trodde att livs energin skulle flöda så här i vårsolens sken, men ack så fel man kan tro. Fast ska jag vara helt ärlig så tror jag att det är spritens frånvaro som helt enkelt tvingar bort glädjen ur livet. Jag måste börja dricka igen. Så kom o höj ditt glas i en skål, du som fortfarande är min vän. Fast jag frågar mig själv om och om igen, varför du inte längre pratar med mig? För vad jag kan minnas så var våra stunder tillsammans både goda o glada, men jag kan ju ha fel. O till dig som helt sparkat ut mig ur dina tankar kan jag bara säga.. Eller nä, det kan jag inte bara säga.. Men visst kommer tiden att spela en stor roll i kommande äventyr, fastän att plast bygger livet i grå betong o pryder det med vackra verk av konst o smärta i form av små svarta fåglar som flyger runt i mitt huvud. Dom svarta fåglarna som du en gång så smidigt planterade där i min hjärna, då när vi låg o sov tätt ihop slingrade i en bädd av våta drömmar. Drömmar som nu har bleknat till simpla dimmiga gamla minnen så bittra så. Fast bestående är dom såren som deras vassa klor river upp gång på gång o smärtan i deras sång är outhärdlig. Det var inte så här jag hade planerat att det skulle bli, men jag får väl skylla mig själv..
Det var du som skapade den jag nu är och det är också du som krossar mig igen, o det är nog därför som jag fortsätter att älska dig, o älska dig kommer jag att göra hela detta kapitel ut och en bit in på nästa i förhoppning om att du ska finna dig för att ge dig själv till mig. Då kommer tiden att stå still..
Så ofta som man gör fel val här i livet. Val som får hela ens värld att gunga i obalanserade tankar o drömmar av nostalgi. Vad jag tror att jag försöker säga är nog att jag saknar dom vänner som en gång var mina, men som nu har lämnat mig i ensamhetens våld. Mörka är dom visioner som jag skådar o dyster är den framtid som går mig till mötes utan dig. Du som var mitt hopp om en bättre tillvaro, o du som var glädjen i det ruset som livet gav mig. O utan dig så lockar till och med spriten föga trots sin bedövande effekt o sitt rogivande löfte. Utan dig är det inte mycket man kvar i mig. O om jag skulle be dig komma tillbaks till mitt liv igen, så bliva det nog ändå aldrig som då. Men jag kan iallafall inte låta bli att undra, om du någon gång älskade mig..?
Tänk vad en låt kan få dig att minnas en känsla som i ditt inre legat gömd o glömd i ett lager av damm någonstans i någon djup vrå långt ifrån verklighetens brister. O tänk vad ett litet ord kan göra dig lycklig. Kanske det inte betyder särskilt mycket men bara det att ordet kom från dina läppar betyder mer än någon kan gissa. Även om verkligheten ständigt gör sig påmind o att det springer en ekorre över allt så måste man förstå att dom få sekunder av drömmar som plötsligt faller över en betyder mer än allt annat i ett liv av ångest o lögner. Det är fan inte du som avgör vem det är som äger solen eller vem stjärnorna tillhör, du är ingen jävla gud, du är bara en simpel förbannelse. Det är min värld du springer runt i o sprider dina äckliga virus. Men jag är fri från synd så du kan inte fördriva mig från paradiset, för Paradiset är jag..
En massa visioner i bitar av fragment, o i suddiga tankar, av dimmiga bilder som speglar en framtid så oklar och ren. Kanske är det just denna gåtan som varsamt håller svaret om framtiden i ett hotande järngrepp med förödelse och ond bråd död. Eller så är det detta som var det jag föddes för att förhindra o istället skapa något mycket mycket större. Något som leder det mörka rakt in i ljuset. Ett uppdrag som få utvalda skulle kunna lyckas genomföra..
Det som var skola troligtvis aldrig mera bli. Visst låter det tragiskt, men på gott och på ont står ödet där o spottar oss rakt i ansiktet. O gång på gång torkar vi bort det med ett leende på våra blåfrusna läppar. Fast innerst inne så ber vi hela världen att
fara åt helvete. O visst är det fantastiskt hur skönheten kan lura dig och förnedra dig till den milda graden att du nästan ger upp allt för lite... O du ska kalla dig själv för man, Suck..
Vem kunde tro att jag skulle falla för en osyndig natur, när dom senaste åren jag levt mot guds vilja? Men med ögon djupa som ett hav, vad annat kan man göra än att drunkna där uti? Hon är kärlek i sin renaste form, Hon är hösten o våren i kombination, o jag är blott hennes slav. När kärleken förvandlas till hat..
Igår var det fredags kväll o utanför mitt fönster ligger en stackars tjej o spyr, o man frågar sig om hon är sjuk eller om det är spritens dystra biverkningar som drabbat henne? I vilket fall som så ligger jag här i min oändligt stora säng o försöker sova, när tiden rusar iväg, o mitt straff som är att jobba i gryningen.:( O äntligen kan man förstå att det är svårt att somna till lukten av ny lägenhet..
En av dom vackraste flickorna jag mött..
Visst är det underbart med vänner, fast vad ska man ha dom till när dom aldrig finns där för en när man behöver dem. Det är nog dax att inse att man bara blir utnyttjad av dem. För varför ska man ställa upp o hjälpa när dom ber om det, dom ställer ju aldrig upp för mig när jag behöver dem..? Fast å andra sidan varför ska jag sjunka till deras nivå..?
O vad gäller kärlek så är den blott ett hån o en förnedring, så varför bry sig.. Är så trött på alla falska människor, o min egna tro om att dom kan förändras till det bättre, det kan dom inte, det är bara att inse att folk är idioter..
Nä, från och med nu ska jag inte bry mig om någon mer än mig själv o nästan alla andra kan fara åt helvete.. Jaja, vi får väl se hur det går, har aldrig klarat det innan så vad får mig att tro att jag skulle klara det nu..?
Hur svårt kan det vara att bli full o lycklig? Jo visst, spriten frigör lyckan inom dig, men när du inte ens kan glädjas åt att din älskade, ja eller åtminstone en av dem spenderar efterfesten med dig, hur ska du då kunna finna lyckan?
Visst är man korkad som tror att det kommer att bli bättre än vad det är? Ingenting kommer ju att ändras, allt förblir som det var, oavsett vad man hoppas på.. Så man borde kanske hålla fast vid sin gamla besatthet istället för att skaffa sig nya..
O till dig käraste kan jag bara säga, försök förstå mig, jag behöver dig..
Natten glider sakta mot gryning o i mitt huvud snurrar frågor om kärlek o otrohet. Vad är det som först driver folk tillsammans o sedan isär igen? Är det bara som så att mycket vill ha mer? Fast det funkar ju inte om man får mer av den man funnit. Är det kanske som så att folk tröttnar rent för fort? Eller är det helt enkelt bara det att folk är idioter?
Jag menar folk kämpar nästan alltid som dårar för att få den dom fallit för o när dom nått dit så.. Nä, jag fattar ingenting..
Så snälla någon, förklara detta för mig..
Så då var midsommar festen över men kommer troligtvis aldrig att bli glömd. Årets upplaga var förlagd till en liten ö i Karlskrona skärgård, hemma hos en trevlig familj, där det hela började med en runda kubb o det grillades kött, fågel, sojakorvar o majskolvar. Sedan slog spriten till på riktigt o festen kom igång. Öl, vin, kaktusgroggar, cider, snaps o givetvis den underbara turkiska var väl vad som stod på dryckeslistan. Musiken skrålade från en liten cd spelare o någon somnade på golvet inne i huset, en var nykter, två hade gått hem redan innan det började o tre var dom som lät alkoholen flöda, insvepta i täcken för att finna ett litet skydd om dom tvåhundratusen objudna myggorna som terroriserade gästerna. När klockan slog tre så var det dags för det klassiska midsommarnattsbadet, fortfarande insvepta i täckena (ett blått, ett blommigt o ett randigt) begav sig dom tre hjältarna ut på den långa o farofyllda vandringen genom snår o skog mot havet. Väl vid en liten klippa slets kläderna av o ut i det iskalla vattnet klev dom nakna med höga skrik, o jag svär på att jag såg en isbjörn längre ut som hoppade mellan isflaken. Nå väl, bad blev det o kallt som f-n var det. Det hela slutade liggandes på klippan beskådande den vackra gryningen o på vägen tillbaka hände det föga. Sedan var det te som gällde för att försöka få upp värmen igen. När sista groggen tömts var det dags att sova en timme eller två..
När morgonen kom så var allt kaos, en hade supit bort sina nycklar o sin plånbok. Så det var bara att finkamma ön för att tillslut finna dem i jackfickan där dom legat hela tiden. Den andre hade skadat sig svårt i handen o gnäller över detta ännu. Den tredje låg o hånglade med ångesten men är nu på fötterna igen. O äventyret avlutades med jordgubbar o glass..
Så kära vänner såg min midsommar ut detta året o nästa gång (den 22:a Juli) blir det nog styrelsemöte i poolen..
Tiden går o vi har nog trasslat in oss i en snårig skog där vi passerar samma träd gång på gång. O runt, runt vi vandrar i ett känslomässigt verbalt äventyr utan mål, som tär på det som kunde ha varit en underbar resa i evighetens solsken. Om jag bara vetat vad jag vet idag o inte varit så in i helvete naiv som jag var så skulle kanske detta förbannade moskitoträsk nu varit en fantastisk oas. Men jag tror att inte ens tusen rosor eller förlåt skulle kunna förändra detta djävulska kaos, som vi skapat du o jag. Men jag försöker skapa mig ett nytt liv utan dig o även om det inte går så bra så måste jag ju lyckas en vacker dag. O den dagen hoppas jag att minnena av dig bleknar till något vackert som man kan plocka fram när dom där gråa dagarna tar humöret ifrån oss..
Så är man då åter uppkopplad mot nätet efter tre års frånvaro, o det känns skönt att Telia inte har förändrats någonting på den tiden, dom är fortfarande lika dryga..
Men som ni vet så består livet inte bara av teknik o nöjen, livet handlar i allra högsta grad om känslor. Framförallt om jobbiga känslor, som till exempel känslan av att bli sviken eller övergiven som alla säkert har upplevt någon gång i sitt liv.
När nära vänner sviker så känns det nästan alltid som att få en pungspark rakt i ansiktet. Men när ska man då bryta upp med dessa så kallade vänner?
Är det..
Kanske redan när dom börjar dra en massa små vita lögner?
..
När dom efter överenskomna träffar bara struntar i att dyka upp eller höra av sig?
..
När dom struntar i att svara i telefonen eller på sms o inte har vett nog att ringa upp senare när tid finnes?..
Själv väntade jag tills alla tre punkterna uppfyllts innan jag gjorde ett försök att bryta upp. O tro mig, det var det jobbigaste som jag har upplevt på länge.
Men nu är det gjort o jag hoppas bara att jag blir återställd igen o kan gå vidare för att slösa tid på såna människor har jag föga lust med då livet är alldeles för kort för detta.
Även då jag tycker är synd är att kasta bort så mången år av vänskap, men det är väl som dom säger..
- Ingenting varar för evigt, allting har ett slut…
Ännu en dag i spritens varma famn. Denna gudadryck som blandats med lite läskeblask eller något liknande kan man ju inget annat än att älska, älska mer än en vacker kvinnas underbart mjuka, varma o lite kladdiga sköte. Visst kan drycken få dig att må dåligt men det är inte i närheten av vad kvinnan kan.:)
Nå väl, Karlskrona var det som gällde o det är trots allt en ganska bra stad (om man inte bor där själv) för man slipper vara hungrig o som sagt så flödar alltid spriten där. O det som är det bästa med detta är att det inte kostar en enda krona.
Det är klart att man saknar ju Deevas o Ronneby men jag har en viss känsla av att det finns kvar när man återvänder dit i morgon.
Tänk att det snart har gått 100 dagar utan ett ord som kunnat ge en liten gnutta hopp, men trots detta så har mina känslor inte förändrats det minsta. Jag känner lika mycket om inte mer o jag gråter när jag ler. Vad var det som blev fel? Ekar mina hårda o kränkande ord fortfarande i ditt huvud? Jag sa ju förlåt trots att du sa att du inte kunde minnas nått från den kvällen, vad mer kan jag göra?
Dömd, är jag dömd att vandra på denna jord i hundra år av olycka o misär? Vad ont har jag gjort våra gudar som kan få dem att hata mig så? Har jag inte försökt vara en god människa?
Jag saknar dig, jag saknar dig o jag ska aldrig glömma, jag ska aldrig glömma dom nätterna du fanns hos mig. Visste aldrig riktigt vad jag ville säga till dig men jag tror att det hade något med kärlek att göra, undrar om du någon gång tänker så om mig? Jag tror att jag är kär!
- Hon blev en så fantastisk tjej först när det var slut..
