Kärleksjidder..

Tiden går o vi har nog trasslat in oss i en snårig skog där vi passerar samma träd gång på gång. O runt, runt vi vandrar i ett känslomässigt verbalt äventyr utan mål, som tär på det som kunde ha varit en underbar resa i evighetens solsken. Om jag bara vetat vad jag vet idag o inte varit så in i helvete naiv som jag var så skulle kanske detta förbannade moskitoträsk nu varit en fantastisk oas. Men jag tror att inte ens tusen rosor eller förlåt skulle kunna förändra detta djävulska kaos, som vi skapat du o jag. Men jag försöker skapa mig ett nytt liv utan dig o även om det inte går så bra så måste jag ju lyckas en vacker dag. O den dagen hoppas jag att minnena av dig bleknar till något vackert som man kan plocka fram när dom där gråa dagarna tar humöret ifrån oss..