En regnbågsfri himmel så blå..

Han föll ner i ett svart kladdigt hål men lyckades tillslut att kravla sig ur. Detta skulle aldrig mer få ske så känslorna låstes in i en ljudisolerad del av hjärnan, och nyckeln kastades bort. Problemet löst. Men det som göms i snö, inget lås håller för evigt och dum är den som så tror. Nu bor han åter igen på kanten av en grop och faller sakta ner där uti, vad hände där..? En regnbågsfri himmel så blå, inte en svart fågel så långt ögat kan nå. Men vad hjälper det när fallet består, man får nästan aldrig chans nummer två ändå. Hur tar han sig ur detta när superkrafternas tid är förbi och ingen hjälp finns att få. Ensam är stark, ja det heter visst så men tillsammans är nog starkare ändå. Så släpp taget och fall, se vad som kan hända då, eller låt rädslan hålla dig en meter från gropens kant och fortsätt att drömma om stora hjältedåd..